Vattenskyddet inom lantbruket

I Finland kommer uppskattningsvis över hälften av näringsurlakningen i vattnen som orsakas av mänsklig verksamhet från jordbruket. Jordbruket är en betydande källa för belastning särskilt på åkerdominerade avrinningsområden. Vattenskyddsåtgärder inom lantbruket baserar sig på forskningsuppgifter och de styrs av bestämmelser och stödsystem.

Kaunis maaseutumaisema ja hyvä vesien tila ovat kaikille tärkeitä. © Kimmo Härjämäki
Ett vackert landsbygdslandskap och välmående vattendrag är viktigt för alla. © Kimmo Härjämäki

Näringsämnen som urlakas utanför växtsäsongen är en utmaning

Särskilt på hösten och våren urlakas näringsämnen och sediment från åkrarna och hamnar  i vattendragen med regn- och smältvattnet. I södra Finland ökar även vinterregnen belastningen. Klimatförändringen försämrar sannolikt på situationen i framtiden.

Metoderna för att skydda vattendrag borde alltid väljas skilt för varje åkerskifte och så att regionala förhållanden och risker tas i beaktande för att rätt typ av åtgärder ska riktas till rätt ställe. Åkerodlingens näringsbelastning kan minskas bl.a. med rätt mängd gödsel, olika odlingstekniker och växttäcke vintertid på erosionskänsliga åkrar. Genom att rikta åtgärderna till de åkrar som har den största risken för urlakning uppskattar man att betydande fördelar uppnås för vattenskyddet.

Husdjurens gödsel återvinns till näring för åkrarna. Urlakningsrisken för näringsämnen i gödsel kan minskas med bl.a. rätt mängd gödsel, och en snabb myllning. Gödsel och avrinningsvatten ska samlas ihop från djurens rastgårdar så att de inte belastar miljön. Genom rätta metoder orsakar djurstallen, rastgårdarna och gödsellagren inte avrinning. Särskilt husdjursproduktionens regionala utveckling och större enheter skapar utmaningar för effektiv användning av gödselns näringsämnen. Återanvändningen av näringsämnen utvecklas hela tiden. Den erbjuder också nya verktyg för att bättre utnyttja gödsel och minska på belastningsrisken.

Keväisin sateen sattuessa vielä paljaana olevat viettävät pellot ovat alttiita huuhtoumille. © Anni Karhunen
Under vårtid vid regn är de kala lutande åkrarna utsatta för urlakning. © Anni Karhunen

Hur styrs vattenskyddet inom lantbruket?

Vattenskyddet inom lantbruket styrs av miljöskyddslagen, nitratförordningen, vattenlagen samt många andra lagar och förordningar, bl.a. bestämmelser om växtskydds- och andra skadliga medel. Därtill finns det särskilda åtgärder och mål för lantbruket för planerna och verksamhetsprogrammen inom vatten- och havsvård. Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitiska (CAP) bestämmelser innehåller även en miljösynpunkt.

Praktiska åtgärder inom jordbruket styrs av ett för jordbruksföretagare frivilligt (del av CAP) miljöersättningssystem med sina flera åtgärder. I systemet ingår för tillfället knappt 90 % av odlingsmarken och gårdarna. Systemet har påverkat miljön positivt, dock inte helt enligt förväntningarna bland annat p.g.a. otillräcklig riktning. För närvarande är förberedandet av den kommande programperioden (2021-2027) i gång.

Husdjursskötselns verksamhet och miljöeffekterna styrs också med miljötillstånd och i fortsättningen möjligtvis med ett allmänt anmälningsförfarande.

Centrala aktörer och ansvar

Tillståndsprocessen angående djurskydd luckrades upp och anmälningsförfarandet trädde i kraft 1.2.2019. Det förändrade aktörernas inbördes ansvarsfördelning. Den tillsvidare obekräftade reformen av regionförvaltningen kommer att medföra ytterligare förändringar i myndigheternas behörigheter.

Mer information om anmälningsförfarandet: Revidering av miljöskyddslagen (ym.fi)

Närings-, trafik- och miljöcentralens (NTM-centralens) ansvarsområde för miljö och naturresurser ansvarar inom vattenvården för den regionala organisationen av vattenskyddet inom jordbruket, styr och hjälper intressentgrupper och företagare med ärenden beträffande vattenskyddet inom jordbruket. NTM-centralerna

  • ger utlåtanden om miljölovsansökningar för djurstall samt tar ställning till anmälningar och tillståndsansökningar under vattenlagen

  • styr vattenskyddet inom jordbruket genom att sprida och producera information om vattendragens och miljöns tillstånd samt genom att producera rådgivningsmaterial angående vattenskyddet

  • övervakar bestämmelserna i miljötillstånd för djurskydd som regionförvaltningsverkena utfärdat och vattenlagen

  • deltar i lagberedningar och projekt som främjar vattenskyddet

Regionförvaltningsverken (RFV)

  • beviljar miljötillstånd för större djurstall enligt behörighetsgränserna

Kommunerna

  • handlägger inom ramen för behörighetsgränserna anmälningar om djurstall och beviljar miljötillstånd för mindre djurstall

  • övervakar de beviljade tillstånden och vattenskyddsbestämmelserna i nitratförordningen samt andra förordningar inom sina behörigheter

Lantbruksföretagare

  • gör tillbörliga anmälningar och ansöker om behövliga tillstånd samt rapporterar om sin verksamhet i enlighet med besluten

  • producerar jordbruksprodukter på ett ansvarsfullt sätt och i en verksamhetsmiljö som utvecklas på ett miljömässigt hållbart sätt

  • följer tillståndsbestämmelser, lagar och god jordbrukssed samt bl.a. sina förpliktelser inom miljöersättningssystemet

Rådgivningsorganisationer och producentorganisationer inom jordbruket

  • främjar vattenskydd inom lantbruket i sin egen verksamhet och sina egna projekt
Laidunnus pitää maiseman avoimena ja vähentää esimerkiksi ranta-alueiden ravinteita, jos eläimiä ei lisäruokita. © Anni Karhunen
Betet håller landskapet öppet och minskar exempelvis på näringsämnena i strandområden om djuren inte får extra foder. © Anni Karhunen

Översiktsplanerna stöder vården av vatten och natur på landsbygden

Översiktsplanering, som gjordes runtom i Finland, är en helhetsmässig planering, ofta specifik för ett avrinningsområde, där man kartlägger vilka objekt som bäst lämpar sig för en minskning av jordbruksområdenas belastning på sjöar och vattendrag samt för naturvård och där man presenterar åtgärdsalternativ Resultaten publicerades som planer. Först planerades skyddszonerna och naturens mångfald, därefter våtmarkerna och under de sista åren förbättrandet av vattendragens tillstånd med beaktande av naturvärdena.

Jord- och skogsbruksministeriet finansierade översiktsplaneringen mellan 1999–2015 genom att årligen bevilja medel för planering utifrån NTM-centralernas ansökan. Syftet med översiktsplaneringen var att rikta lantbrukets finansiering för miljöåtgärder till goda mål och uppmuntra markägare att utnyttja olika finansieringsalternativ.

Fastän översiktsplanering inte längre görs är dessa planer ännu användningsbara och i många vattenskyddsprojekt används fortfarande styrande och rådgivande verksamhet som grundar sig på olika aktörers samarbete. Det är fortfarande nödvändigt att rikta åtgärder och passliga mål kan kartläggas bl.a. med hjälp av olika modellverktyg.

I granskningen sökte man bra platser för skyddszoner och våtmarker

I översiktsplaneringarna sökte man bland annat platser för skyddszoner på åkerområden, där de var till mest nytta. Skyddszonen minskar effektivt ytavrinningen och urlakningen av näringsämnen i vattendrag vid branta och erosionskänsliga skiften invid vattenfåror. Dikessänkorsom samlar vatten är naturliga platser för våtmarker, men även många andra objekt är lämpliga för att hålla kvar näringsämnen och kontrollera vattenflödet. Flera av markägarnas egna våtmarksförslag hamnade direkt i planerna.

Naturens mångfald är en rikedom

Den biologiska mångfalden på landsbygden är artrikedom i miljön, ett spektrum av livsmiljöer och ett mångskiftande landskap. Med räknas också husdjur, odlingsväxter och ekonomiskogar. Objekt med betydande naturvärden är ofta områden utanför åkrar och ekonomiskogar. Det kan vara fråga om exempelvis ängar i betes- eller slåtterbruk, torrängar, hagmark, kantzoner, våtmarker och förekomstområden för hotade arter. Den varierande och mångfaldiga landsbygdsmiljön producerar också många olika ekosystemtjänster, från rekreationsmöjligheter till pollinerare. Naturens mångfald hör ofta ihop med kulturmiljöer och de är också en väsentlig del av landsbygdslandskapet.

Etualalla hoidettua perinnebiotooppialuetta, taustalla peltoa. © Anni Karhunen
I förgrunden skötta vårdbiotopsområden, i bakgrunden åker. © Anni Karhunen

Översiktsplaneringen som presenterar frivilliga åtgärder gjordes i samarbete

Översiktsplaneringen lyckades bra eftersom markägarna var intresserade av ärendet och beredda att dela med sig av sin värdefulla lokalkännedom. Även andra intressentgrupper, så som kommunernas landsbygdsenheter, rådgivnings- och producenttjänster samt föreningar deltog i planeringen. Alla hade möjlighet att delta i planeringens praktiska arbete samt kommentera planutkasten. Planerna publicerades först efter kommentarerna. Översiktsplaneringen var ett gott exempel på deltagande planering som gynnade alla parter. Tilläggsinformation om översiktsplaner finns vid de regionala NTM-centralerna.

Finansiering för att bl.a. grunda miljöersättningssystem och skötsel finns för de objekt som nämns i översiktsplanen ifall ansökningarna prioritets ordnas. Det att ett objekt nämns i planen varken kräver eller förpliktar markägaren till åtgärder. Planen underlättar också att söka finansiering för upprätthållning av annan mångfald samt kartläggning av miljöobjekt inom det egna området.

Informationspaket:  Lantbrukets mångfunktionella våtmark 2018.pdf (3 Mt)

Regional information på svenska finns bara från NTM-centralen i Egentliga Finland, välj NTM-central

Publicerad 26.9.2013 kl. 16.40, uppdaterad 25.2.2019 kl. 15.43