Gå till innehållet

Kallvikens åsar, ängar och vatten

Områdeskod FI0100063
Kommun Helsingfors
Areal 251 ha
Typ av område SCI

Lataa tiivistelmä virallisen Natura-tietolomakkeen tiedoista (20.8.1998) FI0100063.pdf

Natura_helsinki_1.gif

Beskrivning av området

En åsudde i östra Helsingfors som fortsätter ut i havet som sanddyner och sandbotten. Största delen av förslaget till Natura är vatten. Endast den mark som redan ingår i naturskyddsområdet har inkluderats i Naturaområdet.

Två små naturskyddsområden ingår i Naturaavgränsningen (den norra delen av Kallviksåsen och strandängen i mitten av Kallviksudden) och vattnen kring Kallviksudden ända till södra sidan av Lekholmsratan.

Strandängen på Kallviksudden är mycket låglänt (10-50 cm över medelvattenståndet) och den bildades för 100-200 år sedan som en följd av landhöjningen. Både åsen och ängen är värdefulla för landskapet. Omgivningen är tättbebyggd och områdena används för friluftsliv. Det finns en naturstig på ängen. En skötsel- och användningsplan har fastställts för båda naturskyddsområdena.

De grunda vattnen med sand- och stenbottnar är viktiga häcknings- och rastplatser för fåglar.

Kallviksåsen är en typisk långsträckt åsrygg, som är värdefull såväl geomorfologiskt, landskapsmässigt som biologiskt. Åsryggen fortsätter under havsytan och representerar naturtypen sublittorala sandbankar i habitatdirektivet.

Dylika grunda, sandiga havsbottnar är sällsynta i Nyland, de är livsmiljö för ett stort antal fåglar och har en typisk flora. De grunda vattnen söder och väster om Kallviksudden är en viktig rastplats för flyttande svanar, gäss och vadare. Man känner dåligt till den akvatiska miljöns naturvärden.

De landområden som ingår i Naturaområdet representarar  naturtyper med karaktäristisk växtlighet, vilka är sällsynta i huvudstadsregionen. På den smala brantsluttande åsryggen i norr växer det ca 150-årig tallskog. Bland de vanliga moskogsarterna förekommer även nordkråkbär och mjölon.

Strandängen är en mycket typisk låglänt, sandig landhöjningsstrandäng, med växter som knappast någonsin växer i andra miljöer och därför är sällsynta åtminstone i huvudstadsregionen (bl.a. strandvial, saltarv, krusfrö, fältmalört, ormtunga).

Publicerad 29.11.2013 kl. 13.19, uppdaterad 22.11.2013 kl. 10.54