Eteläneva-Viitasalonneva-Seljäsenneva

Kod FI1000026
Kommun Kannus, Karleby
Areal 2506 ha
Områdestyp SAC
Området på kartan Finlands miljöcentrals karttjänst

Områdesbeskrivning

Området Eteläneva-Viitasalonneva-Ison Seljäsenneva är en omfattande och mångsidig helhet och ett av Mellersta Österbottens viktigaste objekt i programmet för myrskydd. Området tillhör Karleby och Kannus städer.

Myrområdet är beläget i Suomenselkäs aapamyrzon, men helheten innehåller även högmosseområden. Paskalampinneva är en aapamyr vars centrum består av mesotroft flark-fattigkärr. Eteläneva är en aapamyr. I området finns det mesotroft flark-fattigkärr och rikkärrsartat fattigkärr. Även Klupunneva, som inte ingår i programmet för myrskydd, är ett mesotroft flark-fattigkärr. I området mellan Paskalampinneva och Linttiräme ligger Hautakangas, där det finns gammal skog. Viitasalonnevaområdet är varierande vad gäller kombinationerna av myrtyper. Där finns drag av både aapamyr och högmosse.

Området vid Ison Seljäsenneva är ett myrområde i naturligt tillstånd där det finns både högmosse- och aapamyrområden. Mellan Pyssyjärvenneva och Ison Seljäsenneva ligger sjön Stora Seljes. Lehdonjärvi är en sjö som tappades vid sekelskiftet. Sjöns värde grundar sig på fågelbeståndet. I området häckar en skrattmåskoloni som består av 700 par. Eteläneva och Viirineva är mer värdefulla områden med tanke på växtligheten. Växtarterna i området inkluderar många både nationellt och regionalt utrotningshotade växter. Till de nationellt utrotningshotade arterna hör myrstarr och sumpnycklar, som är ytterst utrotningshotade regionalt. Dessutom påträffas kärrull, myggblomster, dytåg, vitstarr och ängsnycklar i området. Mossor som förekommer i området är bl.a. käppkrokmossa, guldskedmossa, filtrundmossa och kärrkvastmossa. I området finns det vildren.

Naturtyper som förekommer vid objektet är bl.a. boreala naturskogar (10 ha) och humushaltiga dammar
och sjöar (3,6 ha).

Området är en representativ, omfattande helhet i naturligt tillstånd. Dessutom förekommer många utrotningshotade växt- och mossarter i området. Området är även ett viktigt fågelområde. Vid Eteläneva finns även brunmossmyrar och mesotrofa flark-fattigkärr. Området är även ett förekomstområde för vildren.

3.3 Övriga viktiga arter: De växter som har fått beteckningen D är regionalt utrotningshotade. Enligt kommitténs betänkande är myruddmossan utdöd i området, men den förekommer vid Eteläneva. Käppkrokmossan är starkt hotad i regionen. Kärrull, myggblomster, dytåg, guldskedmossa och filtrundmossa är regionalt sårbara. Vitstarr och ängsnycklar är nära hotade växter. Det naturliga tillståndet i området hotas främst av utdikning och avverkning.

Skyddsmål

Alla naturtyper och arter som nämns i tabell 3.1 och 3.2 på informationsblanketten omfattas av skyddsgrunderna för området. Skyddsmålet för alla dessa naturtyper är att åtminstone bevara områdets betydelse som en del av ett nätverk.

Dessutom betonas följande mål i skyddet och skötseln av området:

  • tillståndet i området vad gäller naturtyper och arter samt deras livsmiljöer bevaras genom att trygga en utveckling enligt naturens egna processer,
  • livsmiljöns kvalitet för en naturtyp eller art eller artpopulationens livskraftighet förbättras genom restaurerings- och skötselåtgärder.

Precisering av skyddsläget och metoder för verkställande

Området ingår i det riksomfattande programmet för myrskydd. Kantmyrar samt skogsområden som förenar myrområden har lagts till i myrskyddsområdet. Genomförandet bygger i hela området på naturvårdslagen.

Namn

Areal, ha

Naturliga dystrofa sjöar och småvatten 3,6
Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor 0,03
Aktiva högmossar 320
Öppna svagt välvda mosssar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn 26
Mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ 0,0002
Aapamyrar 1440
Västlig taiga 10
Skogbevuxen myr 690

Arter som utgör grund för skydd av området

Namn

Vetenskapligt namn

skogsvildren Rangifer tarandus fennicus

 

Publicerad 25.9.2019 kl. 14.38, uppdaterad 25.9.2019 kl. 14.38

Ämne: