Sandstränder

De skyddade sandstränderna i naturtillstånd är vidsträckta. Vid kusten är de oftast minst 10 meter breda och 50 meter långa; vid sjöar och älvar oftast minst 5 meter breda och 50 meter långa.

Strandvegetationen är typisk för växtplatsen. Jordarten utgörs av mycket fin eller grövre sand. Stranden är i naturtillstånd om den är obebyggd och varken har fyllts upp eller jämnats ut.

I åsområden och dynlandskap finns det gott om sandstränder. Merparten av sandstränderna vid kusten finns kring Hangö udd, åsöarna i Finska viken, Ytterö, Kalajoki, Siikajoki och Karlö. I inlandet finner man sandstränder vid Ule träsk, i Salpausselkäområdet, i Insjöfinland samt längs sjöstråken och de stora älvarna i norra Finland. De flesta sandstränderna är belägna vid näringsfattiga sjöar med klart vatten och sandstränder är sällsynta vid näringsrika sjöar med frodig växtlighet.
Kurttulehtiruusua hiekkarannalla
Vresrosorna som sprider sig från trädgårdarna har slagit ut sandstrandsväxterna. © Anne Raunio.

Sandsträndernas vegetation har förstörts då fritidshus har byggts upp längs stränderna. Vresrosorna som sprider sig från trädgårdarna har slagit ut sandstrandsväxterna. Också nedskräpningen och övergödningen hotar sandsträndernas naturtillstånd.

Arter

Sandstränderna är särpräglade växtplatser och livsmiljöer. De är ljusa och blåsiga. Sanden rör på sig och den är näringsfattig. Vattenståndet på stranden varierar och växterna måste tåla torka. En del av växterna vid kusten har anpassat sig till sältan. Vågorna och isen för med sig organiska ämnen som kan ge upphov till fläckar med frodigare växtlighet.

Ur naturskyddssynpunkt är det inte enbart vegetationen utan hela livssamhället på stränderna värdefullt. Gömda i sanden bor många ryggradslösa djur. Växtligheten på sandstranden utgör livsmiljö för tiotals olika arter. Exempel på fåglar som finner sin föda och häckar på stränderna är mosnäppa, större strandpipare, strandskata, sädesärla och småtärna.

Vad får man göra?

Där vresrosen håller på att ta över en skyddad sandstrand får den rensas bort.

Man får fritt vistas och röra sig på en skyddad sandstrand. Områden där rörelsefriheten är begränsad anges vid behov separat. I vissa fall kan nötningen hålla sandstranden öppen och vara livsviktig för vissa växtarter.

Vad är inte tillåtet?

På en skyddad sandstrand är det förbjudet att bygga, bedriva marktäkt samt att fylla eller jämna ut marken. Med undantag av vresrosen är det inte heller tillåtet att försvaga eller avlägsna växter.

Publicerad 1.8.2013 kl. 15.28, uppdaterad 7.6.2016 kl. 16.07
Ämne:
Utgivare: