Sanddyner

Vinden har transporterat sanden och sopat upp den i högar på de helt trädlösa eller mycket glest trädbevuxna dynområdena. Delar av de skyddade dynområdena är permanent utan vegetation. Den växtlighet som förekommer är örter, ris och lavar.

Dynområdena är helt trädlösa eller har ett trädbestånd bestående av martallar, i norr också fjällbjörk.De äldsta dynerna i inlandet härstammar från den tid då inlandsisen smälte, de yngre har uppkommit på havsstränderna.

Dynområdena hör ihop med sandstränder och åsterräng. De förekommer i hela landet. Vid kusten finns det dyner på Hangö udd och Ytterö, i Nykarleby och i många områden vid Bottenvikens kust. Inlandsdynerna är belägna i närheten av åsar och isälvsavlagringar t.ex. i Salpausselkäområdet och på Rokuanvaarat och Hietatievat i Enontekis.

Det finns ungefär 1 300 hektar öppna växtsamhällen på flygsandsmarkerna längs kusten.

Hiekkadyynit
Sanddyner på Kalajoki. © Anne Raunio.

Arter

Dynerna är torra och karga, men där kan ändå finnas gölar och fuktiga svackor. Dynernas växter har anpassat sig till blåst och torka. Växterna har ofta långa rötter och de tål att bli begravda av sand. Växterna förökar sig effektivt genom jordstammar och jordstockar. På dynerna växer kråkbär, mjölon, ljung, lavar, mossor och många slags örter.

De ryggradslösa djuren på dynerna, t.ex. många skalbaggar, gömmer sig i sanden.

Vad får man göra?

Skyddade dynområden får användas för rekreation, men den skall vara övervakad.

Vad är inte tillåtet?

Det är inte tillåtet att bygga, bedriva marktäkt, fylla eller jämna ut marken i ett skyddat dynområde.

Publicerad 2.8.2013 kl. 11.19, uppdaterad 7.6.2016 kl. 16.13
Ämne:
Utgivare: