Lövängar

De skyddade lövängarna har formats av den traditionella boskapsskötseln. Lövängarna har slagits eller använts som betesmark och trädens kvistar har brutits av och använts till foder åt djuren.

Lövängarna har både öppna och trädbevuxna delar. På en skyddad löväng finns minst fem träd som har använts till lövtäkt per hektar.

Lövängar påträffas i sydvästligaste Finland, särskilt i skärgården. På fastlandet understiger arealen lövängar etthundra hektar. På vissa holmar i Skärgårdshavets nationalpark och i andra skyddsområden har lövängar iståndsatts och är nu i traditionell användning.

Lehdesniitty
Lövängarna har både öppna och trädbevuxna delar.  © Seppo Tuominen

Arter

Särskilt på lundmark är artrikedomen på lövängarna exceptionellt stor. På våren blommar sipporna, på sommaren de sällsynta orkidéerna och många klockväxter. Eftersom det finns träd på ängen trivs också många arter av skogsväxter i deras skugga.

På lövängen finns ett rekordstort antal insekter, snäckor, sniglar och djur som lever i jorden. Även fågelfaunan är riklig och artrik på lövängen. På de förvridna, murkna träden lever många mossor, lavar och tickor samt insekter.

Vad får man göra?

För att särdragen skall bevaras borde lövängarna användas som betesmark eller gräset slås och lövfoder borde skäras från de träd som tidigare har använts för lövtäkt. Det är viktigt att röja bort de träd som inte har använts för lövtäkt.

Enligt allemansrätten får man röra sig fritt i området.

 

Keväinen lehdesniitty Ahvenanmaalla

 

Hamlingsäng på våren på Åland. Bild Riku Lumiaro.

Vad är inte tillåtet?

De gamla träden som har använts för lövtäkt får inte huggas ned. Det är inte tillåtet att bygga i ett skyddat lövängsområde. Marken får inte gödslas eller bearbetas, sås eller planteras.

Publicerad 2.8.2013 kl. 11.29, uppdaterad 7.6.2016 kl. 16.21
Ämne:
Utgivare: