Uppföljningen av vitkindade gäss

Finlands miljöcentral SYKE, Helsingfors stad, Helsingfors universitet och BirdLife Finland följer upp de vitkindade gässen genom att på våren räkna de häckande paren och på hösten höstbeståndets storlek innan gässen flyttar till sina övervintringsområden. I uppföljningen samlas basinformation om den vitkindade gåsens ekologi i Finland. Informationen utnyttjas bl.a. för att förutspå de olägenheter som arten orsakar och för att utveckla bekämpningsmetoder.

Valkoposkihanhilaskenta
 Bild Riku Lumiaro

 

Den vitkindade gåsen (Branta leucopsis) är en art som hör till gåssläktet bland andfåglarna. Ursprungligen är arten en arktisk häckningsfågel. Gåsen känns igen av de vita kinderna, den grå ryggen och det svarta bröstet. Den är mindre än släktingen kanadagåsen.

De vitkindade gässen häckar på Novaja Zemlja, Svalbard, Nenetien och Grönland och samt övervintrar i Västeuropa. De arktiska gässen som häckar i Ryssland flyttar i ståtligt stora flockar över Finska viken. I dag häckar den vitkindade gåsen också i Östersjön.

De vitkindade gässen bildar livslånga par. Liksom de flesta andra sjöfåglarna parar sig de vitkindade gässen på övervintringsområdena. Unga fåglar parar sig under den första eller andra vintern. När de häckar första gången är fåglarna vanligen tre kalenderår gamla, men de är produktivast när de är 5-6 år gamla.

 

Den vitkindade gåsen i Östersjön och Finland

De vitkindade gässens historia i Östersjön började kring år 1910 då de började använda ängarna i Gotland och Öland som samlingsområden under flyttningen. Den första häckningen på Gotland konstaterades år 1971 och i Estland år 1981. Därefter har bestånden vuxit snabbt. Den lokala ungproduktionen kan inte ensamt förklara ökningen. Beståndet måste ha fått tillskott av fåglar som är av arktiskt ursprung. Rymlingar från fågelgårdar kan ha utgjort kärnan i de nya beståndet. I Helsingfors häckade de vitkindade gässen för första gången år 1989.    

Det häckande beståndet i hela Östersjöområdet uppgick år 2003 till 6 500 par av vilka 5 400 häckade i Sverige, 550 i Finland, 190 i Estland samt ett mindre antal i Danmark och Tyskland. Det häckande beståndet av vitkindad gås i Finland har vuxit snabbt. År 1995 fanns det 32 häckande par, år 2003 fanns det 550 par och år 2007 var antalet 1900. År 2000 överskreds redan 2000 häckande par.

Valkoskihanhipoikue
Vitkindade gäss på Brunnsparkens gräsmatta sommaren 2006. Bild Marja Pylvänäinen.

I Finland häckar vitkindade gåsen på hela kustområdet ända från östgränsen till Bottenviken. De störta koncentrationerna finns i huvudstadsregionens och Åbolands skärgård. År 2008 häckade sammanlagt 1034 par i Helsingfors, Esbo och Sibbo skärgård och 215 par i Åbo. I inlandet häckar gässen i Vesijärvi i Lahtis, Päijänne, Itis, Södra Karelen och Ule träsk. Den vitkindade gåsen, som huvudsakligen häckar i arktiska områden har anpassat sig utmärkt till den finska naturen och beståndet kommer att fortsätta växa under de närmaste åren.  

 De vitkindade gässen som häckar i Finland anländer till häckningsplatserna i god tid runt mitten av april. Gässen söker sig till skär där de får vara i fred för rovdjur. I södra Finland kläcks ungarna i slutet av maj. Ända från början sköter både honan och hanen om ungarna.

Både ungarna och vuxna fåglarna använder som föda grön växtlighet, som de hittar på gräsmattor nära havsstranden. För ungar som inte kan flyga och senare på sommaren också för ruggande vuxna fåglar är närheten till vatten en nödvändig säkerhetsgaranti. Den genomsnittliga kullstorleken minst två månader efter kläckningen var 2,8 ungar år 2003 och 2,7 ungar år 2002.

Succéhistoria i huvudstadsregionen

Sommaren 2008 häckade 1 034 par av vitkindad gås i huvudstadsregionen, av vilka 798 häckade i Helsingfors. Antalet par ökade från föregående år med 16 %. I Helsingfors häckar den vitkindade gåsen typiskt på små klippiga holmar och skär. Under taxeringen hösten 2008 kräknade man upp till 7 700 gäss på de kända matplatserna i huvudstadsregionen. Höstbeståndets storlek ökade med 32 % från hösten 2007. Taxeringen under hösten 2008 underlättades av att fåglarna samlades på vissa områden. På grund av de rikliga regnen i början av hösten tröskades sädesåkrarna senare än normalt. Gässen äter inte på otröskade åkrar, utan samlas bara på stubbåkrar.

På 2000-talet har höstbeståndets procentuella tillväxt varit i genomsnitt 33 % per år.

Häckande par av vitkindad gås i huvudstadsregionen 1989–2008

Par

Källa. Matti Luostarinen 2008

Åren 1995–2008 har både det häckande beståndet och höstbeståndet av vitkindade gäss vuxit kraftigt varje år, men den procentuella tillväxten ser ut att ha blivit långsammare. Beståndet torde dock växa snabbt åtminstone under några år till. I framtiden kan otillräckliga betesmarker för ungarna eventuellt sakta ner tillväxten. I synnerhet torra somrar kan vara problematiska med avsikt på tillgången till föda.

Det finns inga hinder för det häckande beståndets fortsatta tillväxt, eftersom populationstätheten i Finska vikens kustområden är långt ifrån den teoretiska maximalnivån för miljöns tolerans. Utvecklingen av höstbeståndet beror på tillgången till betesområden. Allteftersom beståndet växer bildas sannolikt nya koncentrationer både västerut och österut från Helsingfors, i områden där det finns vårdade gräsfält.

Valko¨poskihanhet ylittävät suojatietä
Bild Riku Lumiaro.

Den vitkindade gåsens framgång beror på att människan har gett den ovanligt gynnsamma betesförhållanden. Tätorternas gräsmattor har mestadels besåtts med olika slags gräsblandningar som innehåller bl.a. svingel-, ven- och gröearter.

Dessa gräsmattor klipps ofta och befinner sig därmed ständigt i tillväxtsstadiet. Gröna skott finns tillgängliga långt in på hösten. I naturtillstånd däremot övergår gräset till fröbildningsstadiet och torkar sedan bort. Inom Helsingforsregionen garanteras alltså häckningsframgången av att näringsväxternas tillväxtperiod är ovanligt lång och proteinhaltigt grönfoder finns tillgängligt i överflöd.

En annan faktor som påverkar den vitkindade gåsens snabba tillväxt är den låga dödligheten. Det kläcks många ungar och i urbana förhållanden är dödligheten för en fridlyst vuxen fågel mycket liten. Höstbeståndets tillväxt har t.o.m. varit större än den enligt beståndets storlek kan vara. Höstbeståndet kompletteras uppenbart av fåglar som häckar i närområdet.

 

Till glädje och sorg för stadsborna

Den kraftiga ökningen av gåsbeståndet har gett upphov till debatt. Gåsavföringen ställer till med problem, särskilt för folk som vill sitta på gräsmattorna nära stränderna. Gässen flyttar från sina beten på strandnära gräsmattor först när ungarna har lärt sig att flyga kring mitten av augusti. Å andra sidan har många beundrat gässen och tyckt att de piggar upp stadslandskapet.

Det växande gåsbeståndet kan medföra problem för flygtrafiken. Än så länge har de vitkindade gässen inte förorsakat skada eller fara för flygtrafiken. Avsikten med utredningen är att redan på förhand förhindra de vitkindade gässen från att slå sig ner i närheten av Helsingfors flygfält. En gåsinvasion kan förebyggas genom att göra grönområdena kring flygfältet så olämpliga som möjligt för gäss. Också markanvändningen i områdena utanför flygfältet kommer att granskas i detta syfte.

Gäss som häckar i arktiska områden stannar också i Finland

I Finland rastar och äter i slutet av september och i oktober förutom finska vitkindade gäss också gäss som häckar i Rysslands arktiska områden. Dessa gästers antal beror på förhållandena under flytten. I kraftig motvind och i regn landar gässen under flytten på åkrar i östra och sydöstra Finland. Om väderförhållandena däremot är gynnsamma fortsätter de direkt till övervintringsområdena vid Nordsjön. Gäss från de arktiska områdena har under de senaste åren rastat i tiotusental i Finland under senhösten. 

Muuttavia valkoposkihanhia
Bild Riku Lumiaro

Mera information

Äldre forskare Markku Mikkola-Roos, Finlands miljöcentral SYKE, 
tel. 0400 148 685, förnamn.efternamn@ymparisto.fi

Forskare Pekka Rusanen, Finlands miljöcentral SYKE, 
tel. 0400 148 691, förnamn.efternamn@ymparisto.fi

Fältmästare Veli-Matti Väänänen, Helsinfors universitet, Institutionen för tillämpad biologi, tel. 0400 771 232, förnamn.efternamn @helsinki.fi

Publicerad 14.5.2013 kl. 11.26, uppdaterad 7.8.2018 kl. 13.03