Skarven och dess europeiska underarter
Skarvsläktet (Phalacrocoracidae) hör till pelikanfåglarna (Pelecaniformes). Skarven är en storvuxen, mörk och ståtlig sjöfågel. Arten är lätt att känna igen när den vilar på skären i upprätt ställning, ofta med utbredda vingar. Flygande skarvar skiljs åt från gäss på den regelbundna glidrörelsen.
En koloni med skarv. Foto Riku Lumiaro.
På början av 1900-talet försvann skarven bland de häckande fågelarterna i Östersjön på grund av förföljelsen som arten blev utsatt för. Det tog cirka trettio år innan skarven återvände till Östersjön, först till Danmark och Sverige. Arten började häcka igen i den finska skärgården år 1996. I Europa förekommer två underarter av skarv, Phalacrocorax carbo carbo som häckar på fågelbergen i Nordsjön och Nordatlanten och P. c. sinensis som häckar på andra ställen i Europa, bl.a. i Östersjön, och även på skogsbeklädda skär. Till utseendet är underarterna mycket lika.
Finlands miljöcentrals uppföljning av skarvbeståndet
Finlands miljöcentral (SYKE) har följt upp skarvbeståndets utveckling och beståndets miljökonsekvenser sedan år 1996. Aspekter som undersöks är bl.a. artens antal, häckningsframgången och inverkan på fågelbeståndet och växtligheten på häckningsorterna.
Beståndets tillväxt i Östersjön
Foto Heikki Kotiranta.
I kuststaterna runt Östersjön har skarven brett ut och förökat sig mycket kraftigt särskilt sedan 1980-talet. T.ex. i Estland ökade häckningsbeståndet från 55 par till ca 12 600 par under åren 1988–2007 och i Sverige från 755 par på till 43 700 par under åren 1985–2006.
I Finland har häckningsbeståndet av skarv ökat mycket kraftigt under 2000-talet. Åren 1996–2009 ökade häckningsbeståndet från 10 par till 16 000 par. Skarvbeståndets tillväxt är unik om man ser till fågelbeståndets närhistoria.
År 2022 häckade 24 470 par i Finland. Häckningsbeståndet har blivit ganska stabil (24 500–26 700 par) ifrån året 2016. På regional nivå är dock de årliga variationerna i antalet bon stora.
Häckningsorter och häckningsmiljön i Finland
År 2022 häckade skarven i 52 kolonier som omfattade 71 skär på ytan av 65 hektar. Dessuton fem av kolonier häckade i små grupper enbart i sjömarkenas, linjetavlornas eller fyrarnas konstruktioner. Kolonierna har varit utspridda i alla sjödistrikt, förutom på Åland. År 2022 33 % av beståndet häckade i Bottenhavet, 30 % i Finska viken, 18 % i Skärgårdshavet, 10 % i Kvarken och 9 % i Bottenviken.
De flesta häckningsorterna har tidigare varit på nästan trädlösa fågelskären, men sedan år 2002 har en växande andel häckat i skogsdungarna på inre skärgård. Andelen häckningar i träd har ökat på samma tid son havsörnens allt kraftigare jakt på storskarv. År 2022 redan hälften av skarvar häckade i träd.
Antalet storskarvsbon 2007–2022
SYKE.
Skarven har lång häckningstid, de tidigaste paren lägger ägg redan på början av april, medan andra får flygfärdiga ungar först under senare hälften av juli. Äggen ruvas knappt en månad och ungarna börjar flyga när de är två månader gamla. Det genomsnittliga antalet flygfärdiga ungar är 2 ungar per par, medan äggkullen i genomsnitt är 3–4 (1–6) ägg.
Skarvens häckningsorter i Finland år 2022
SYKE.
Skarvens näring
Skarvens föda består nästan helt och hållet av fisk. Den vuxna skarvens näringsbehov är ca 400 (350– 500) gram fisk per dygn. Skarven fångar fisken genom att dyka på högst 10–25 meters djup. I Finland har man hittat åtminstone 34 olika fiskarter ifrån skarvens näring.
Flyttning och övervintring
Skarvarna som häckar i Finland övervintrar huvudsakligen i Medelhavet och i Mellaneuropa. På våren kommer arten till häckningsorterna i mars–april beroende på isläget. Höstflyttningen börjar redan i slutet av juli för att kulminera i augusti och början av september, varefter den upphör i slutet av oktober. Under flyttningstiden påträffas skarven också i insjöarna.
En stor del av den rikliga skarvflyttningen i Bottniska viken representeras av underarten som häckar i Norge. Enligt Finlands miljöcentrals undersökningar ca 2 000–3 000 skarvar övervintrade på Åland i början av 2000-talet, men senare bara några hundratal.
Skarven hör till den finska naturen – både på gott och ont
En föreställning är att arten inverkar skadligt på det övriga häckande fågelbeståndet. De övriga arterna har dock anpassat sig länge till samexistens med skarven, t.ex. på fågelbergen i Nordatlanten. Enligt Finlands miljöcentrals undersökningar har antalet par av måsar och sjöfåglar, som är de typiska invånarna på fågelskären, bibehållits även på de finska skarvskären. I egenskap av en kraftig art, antas skarven också skydda häckningsskären från de förödande skador som minken orsakar.
Bild Terhi Ryttäri.
Skarvar som häckar på skogsbeklädda skär tar småningom död på trädbeståndet och undervegetationen med sin avföring och genom att bryta av kvistar till bomaterial. Även på trädlösa skär lider buskarna skada och den övriga växtligheten förändras, men effekten är våldsammast endast i omedelbar närhet av boet. Redan några meter från boet är växtligheten rik och grönskande. Växtarter med örtstam har inte försvunnit från de skär där skarven häckar och växtligheten återställer sig inom några år från att skarvkolonin har flyttat bort.
Skarvförföljelsen
Utöver havsörnen har skarven knappast alls några naturliga fiender. Artens kraftiga tillväxt och utbredning under den senaste tiden har i vissa europeiska länder lett till att åtgärdsprogram har utarbetats i syfte att skydda fiskodlingsnäringen eller områden med värdefull flora från se skador som skarven orsakar. Häckningen har förhindrats på olika sätt, men i vissa områden har fåglar även skjutits.
Skarven förföljs i nästan alla europeiska länder. I Finland har skarvens häckning störts olagligt genom att ta bort äggen ur boet eller söndra dem. Nästan hälften av häckningsorterna har störts i någon punkt av historia.
Uppföljningen av storskarvsbeståndet samordnas av Finlands miljöcentral. Vid uppföljningen samlar man in grundläggande information om artens ekologi och utbredning. I Finland är storskarven skyddad av naturskyddslagen året runt och finns inte med på EU:s lista över arter som får jagas.
Nationell skarvstrategi och åtgärdsplan
Miljöministeriet tillsatte 18 oktober 2018 en arbetsgrupp för att göra upp en strategi och åtgärdssplan för begränsning av skador orsakade av skarv. Arbetsgruppens mandat var att ta fram ett förslag till en nationell skarvstrategi och en åtgärdsplan för genomförande av de mål som läggs fram i strategin.
Mer information
Forskare Pekka Rusanen, Finlands miljöcentral SYKE,
tfn. 0400 148 691, e-post: fornamn.efternamn@syke.fi
Specialplanerare Markku Mikkola-Roos, Finlands miljöcentral SYKE,
tfn. 0400 148 685, e-post: fornamn.efternamn@syke.fi
Ärenden, som gäller floran
Äldre forskare Terhi Ryttäri, Finlands miljöcentral SYKE,
tfn. 0400 148 692, e-post: fornamn.efternamn@syke.fi