Med uppföljning av arterna avses en fortlöpande uppföljning av en enskild arts eller artgrupps förekomstfrekvens, utbredning, livskraft eller andra liknande faktorer. Artuppföljningarna ingår tillsammans med uppföljningar av exempelvis naturtyper i uppföljningen av biodiversiteten, eller naturens mångfald. Uppföljningsmaterialen används i bedömningen av behovet av skydds- och skötselåtgärder eller deras tillräcklighet, i bedömningen och regleringen av den hållbara användningen av naturtillgångar, i uppföljningen av biodiversitetens och miljöns tillstånd samt i många olika slags undersökningar (arternas biologi, effekterna av förändrad markanvändning, klimatförändring, hur ekosystemtjänsterna fungerar osv.).
Beräkning av vinterfåglar på Åland. © Tuomas Lahti.
Samarbete
Uppföljningar av arter och artgrupper görs av flera instanser i Finland. Vid sidan av Finlands miljöcentral svarar Naturhistoriska centralmuseet, Forststyrelsen, Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, närings-, trafik- och miljöcentralerna (ELY-centralerna) och några frivilligorganisationer såsom BirdLife Finland, Lepidopterologiska Sällskapet i Finland och Världsnaturfonden WWF, Finlands fond för uppföljningarna. Uppföljningarna görs ofta i samarbete mellan olika instanser
Skyldigheter
Utgångspunkten för miljöförvaltningens artuppföljningar är de nationella och internationella skyldigheter som följer av lagstiftning, regelverk och konventioner. De viktigaste är konventionen om biologisk mångfald (78/1994, Rio de Janeiro), EU:s fågel- och habitatdirektiven (79/409/EEG och 92/43/EEG), samt naturvårdslagen och -förordningen (160/97 och 913/2005). Biodiversitetsuppföljningarna i vattenområden styrs dessutom av EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) och ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG). Strategin för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald "För naturen – till nytta för människan” godkändes genom ett principbeslut av statsrådet i december 2012. Huvudsyftet i strategin var att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden i Finland före 2020.
Mera information
Äldre forskare Ulla-Maija Liukko, Finlands miljöcentral, förnamn.efternamn@syke.fi