Information om tumlaren

Pyöriäinen.jpg

Foto: Kai Mattsson, miljöförvatningens bildbank

Tumlaren (Phocoena phocoena, L.) är en av världens minsta tandvalar. Den har fått sitt namn efter sitt tumlande, rullande sätt att simma.

En fullvuxen tumlare är cirka 1,55 meter lång (1,4–2 m) och väger omkring 50 kilogram (45–65 kg). Honorna är vanligtvis större än hanarna. Tumlaren kan leva upp till 20 år, men under de senaste åren har medellivslängden för Östersjötumlaren sjunkit till under 10 år. Orsaken till detta är ännu okänd.

Tumlaren lever i kalla hav på både östra och västra halvklotet. Den påträffas i havsområden med en medeltemperatur på under 15º C. Den trivs nära kusten i grunda havsområden. Tumlaren söker vanligen sin föda på 20–60 meters djup, men kan dyka ända ner till 200 meter.

Honorna blir könsmogna vid 3–4 års ålder, hanarna lite senare. Tumlaren parar sig i allmänhet i maj–juni. Honan är dräktig i 10–11 månader. En tumlarunge är ca 75 cm lång och väger 6–8 kilo när den föds. Honan diar ungen i 8–12 månader, men efter det fortsätter ungen vanligen att följa modern ända tills nästa unge föds. Under avvänjningstiden äter ungen skaldjur som extraföda. I Östersjön äter tumlaren huvudsakligen strömming, men också skarpsill, torsk, ål och flundra duger som föda. En tumlare äter 3–6 kilogram fisk om dygnet.

Tumlaren lever antingen ensam eller i små flockar på 2–10 individer. I motsats till delfinerna trivs tumlaren inte bland andra tandvalar. Gruppernas storlek varierar beroende på årstiden. Enskilda individer observeras mest på sommaren, medan grupper på tre eller flera individer påträffas mest vintertid. Grupper på mer än 50 tumlarindivider uppstår i anslutning till flyttvägar eller goda födoplatser. Det finns dock inga observationer av så stora grupper av tumlare i finska vatten.

I Östersjön lever världens minsta tumlarpopulation

Tumlaren indelas för närvarande i fyra underarter. Utbredningsområdet omfattar de svala havsområdena i Nordatlanten och norra Stilla havet. En isolerad tumlarpopulation finns också i Svarta havet. I den europeiska delen av Nordatlanten och Nordsjön finns uppskattningsvis minst 375 000 tumlare.

När det gäller beståndet i Östersjön har informationen varit knapphändig. Projektet SAMBAH (Static Acoustic Monitoring of the Baltic Sea Harbour Porpoise) Life+ (2011–2015) syftade till skapa en klarare bild av förekomsten av tumlare i Östersjön genom att utnyttja akustiska detektorer som placerades på havsbotten. I projektet deltog åtta Östersjöstater. I Finland samordnades projektet av Åbo yrkeshögskola, och även delfinariet i Särkänniemi, miljöministeriet och WWF Finland deltog. Kolmårdens djurpark i Sverige var koordinator för hela projektet.

Genetiska och morfologiska undersökningar tyder på att Östersjön har en egen tumlarpopulation, som delvis skiljer sig från populationerna i Bälthavet och Nordsjön.  SAMBAH Life+-projektet styrkte antagandet om en särskild Östersjöpopulation.  Under sommarmånaderna  (bild 1) observerades två koncentrationer av tumlare, en i sydvästra Östersjön på området för Bälthavspopulationen, och ett annat, hittills okänt men betydande populationsområde i de grunda högsjöområdena söder om Gotland. Tumlare förökar sig (kalvning och parning) under sommarmånaderna. Därför är det sannolikt att området i fråga är ett viktigt förökningsområde för Östersjöpopulationen och därmed också ett oerhört viktigt område med tanke på populationens fortbestånd.

På basis av resultaten av SAMBAH-projektet uppskattas Östersjöpopulationen uppgå till ca 500 individer under förökningsperioden.

Av bild 2 framgår sannolikheten för förekomst av tumlare under vinterhalvåret. Under vintermånaderna är tumlarna mer jämnt fördelade över hela Östersjöområdet. Den polska kusten och den svenska östkusten ända upp till Ålands hav förefaller vara ett viktigt övervintringsområde för Östersjötumlare. Den totala övervintrande populationen i det kartlagda området består av ca 11 000 individer. Siffran omfattar också djur från Bälthavspopulationen.

pyöriäinen_elokuu_556
Förekomsten av tumlare på sommaren, augusti
Förekomsten av tumlare på vintern, februari
Förekomsten av tumlare på vintern, februari

Förekomsten av tumlare i Finland

Tumlaren har varit en del av Finlands fauna i tusentals år. De tidigaste fossilfynden är ca 7 000 år gamla.  Så sent som i början av 1900-talet fanns det tusentals individer i Östersjön, men i mitten av århundradet började populationen snabbt avta.

Tidiga tumlarobservationerna i finska kustvatten baserar sig främst på uppgifter som ingått i tidningspressen. Under 1800-talet var observationerna sporadiska, men uppgick det oaktat till flera tiotal, de flesta av dem djur som fastnat i fångstredskap.

Det största antalet registrerade observationer av tumlare, ca 150, härstammar från perioden 1900–1950. Av dem gällde 77 levande tumlarindivider, medan 34 observationer gällde tumlare som fastnat i fångstredskap. Resten av observationerna gällde antingen skjutna eller strandade djur eller fall där detaljerad information saknas. Under perioden 1950–1999 registrerades endast 19 observationer: 12 av levande tumlare och 5 av individer som fastnat i fångstredskap. I början av 1900-talet observerade man tumlare så långt som i Kemitrakten i norr och i östra delen av Finska viken i öster. Ännu på 1960-talet observerades tumlare årligen, men då endast på sträckan Karleby–Sibbo. Sedan dess har observationerna av tumlare i kustvattnen minskat allt mer.

Miljöministeriet har sedan 2000 i en årlig kampanj för tumlarobservationer bett medborgarna rapportera observationer av tumlare i de finländska havsområdena. Fram till 2015 hade man registrerat 63 godkända tumlarobservationer som gällde 113 individer.  Antalet observationer har legat mellan en och sju varje år, medan det minsta antalet observerade individer varje år har varit mellan en och 16. Oftas har man observerat enstaka individer, och den genomsnittliga gruppstorleken har varit i genomsnitt 1,8 individer.

esiintyminen_556
Observationer av tumlare

Antalet bekräftade akustiska observationer i de finska territorialvattnen 2011–2014 var sammanlagt 14, inom SAMBAH-projektet under dess tvååriga observationsperiod sammanlagt 13 och inom projektet BIAS Life+ (Baltic Sea Information on the Acoustic soundscape = den akustiska undervattensmiljön i Östersjön) sammanlagt 1. Merparten observationer (12) gjordes i högsjöområdet söder om Åland och Skärgårdshavet. I Skärgårdshavet och Finska viken gjordes en observation vardera. Tidpunkterna för dessa observationer avviker från tidpunkterna för de visuella observationerna; alla akustiska observationer gjordes på vintern och på våren, mellan december och maj, medan de visuella observationerna gjordes under sommarmånaderna.

kuva9_556
Akustiska observationer och synobservationer

Största hotet mot Östersjötumlaren är att den blir bifångst

Orsakerna till att tumlarna i framför allt Östersjön har minskat drastiskt är många. Ännu på 1800-talet och början på 1900-talet, när antalet tumlare i Östersjön uppskattades till 10 000 individer, jagade man tumlare bl.a. i de danska sunden. När jakten upphörde började tumlarna hotas av andra faror.

De stränga vintrarna på 1940-talet då Östersjön frös till i sin helhet frestade hårt på tumlarna i Östersjön. Stammen repade sig inte mera efter de kalla isvintrarna. Den största orsaken till att tumlarbeståndet inte återhämtat sig, och samtidigt det största hotet i dag, antas vara att tumlarna blir bifångst i fiskeredskap. De farligaste nättyperna i detta sammanhang är driv- och bottengarn som tumlarna fastnar i, med den påföljd att de drunknar.

Andra hot mot tumlaren är miljögifter, den ökade båttrafiken, ljudföroreningar till havs och förlusten av lämpliga livsmiljöer. Till exempel buller kan orsaka tumlare tillfälligt nedsatt hörsel eller t.o.m. dövhet. Detta gör det svårare för dem att orientera sig och hålla kontakten till andra tumlare. Till bullerkällorna i havsområden hör bl.a. sprängningar i samband med oljeborrning, användning av ekolod vid fiske samt livlig båttrafik.

Alla dessa faktorer är i dag föremål för forskning. Den drastiska minskningen i tumlarbeståndet i Östersjön under de senaste årtiondena gör att tumlaren numera betecknas som en hotad art. Det krävs snabba åtgärder för att Östersjöns tumlarbestånd ska kunna räddas.

 
Publicerad 5.5.2015 kl. 8.57, uppdaterad 27.6.2017 kl. 15.57
Utgivare: