Internationella avtal för skydd av tumlare

EU:s habitatdirektiv

Pyöriäinen 2.jpg
© Antti Halkka

Enligt direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) omfattas alla valar av det noggranna skydd som fastställs i bilaga 4. Direktivet ålägger alla medlemsstater att se till att skyddsnivån för arterna följs upp. Medlemsstaterna ska också införa ett system för övervakning av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av dessa arter samt vidta ytterligare forsknings- eller bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att oavsiktlig fångst eller oavsiktligt dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna.

Tumlaren omfattas dessutom av bilaga 2 till habitatdirektivet, vilket innebär att det kan utses Natura 2000-områden för skydd av arten. Eftersom arten inte stadigvarande förekommer i Finland, gäller anvisandet av Naturaområden inte Finland.

EU:s ramdirektiv om en marin strategi

Målet med ramdirektivet 2008/56/EG om en marin strategi är att uppnå en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020. Enligt direktivet ska medlemsstaterna utarbeta och genomföra marina strategier. I Finland har direktivet genomförts genom lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (25.3.2011/272) och statsrådets förordning om havsvårdsförvaltningen (980/2011). I den första delen av Finlands nationella havsförvaltningsplan har man bedömt havets nuvarande tillstånd, ställt upp mål för hur en god miljöstatus ska kunna uppnås och fastställt indikatorer för uppföljning av tillståndet. Härnäst utarbetas och verkställs enhetliga förvaltningsplaner för respektive område, och det säkerställs vidare att dessa följs upp.

ASCOBANS-avtalet

ASCOBANS-avtalet (Agreement on Conservation of Small Cetaceans in Baltic, North East Atlantic, Irish and in North Seas) är ett underavtal till Bonnkonventionen om skydd av flyttande vilda djur.

Finland anslöt sig till ASCOBANS som åttonde medlemsland år 1999 genom avtalet till skydd för småvalar i Östersjön och Nordsjön. Avtalet trädde i kraft den 13 oktober 1999 (förordning 942/1999, FördrS 103/1999). Avtalets tillämpningsområde utvidgades den 3 februari 2008 till att också gälla nordöstra Atlanten och Irländska sjön (förordning 47/2008, FördrS 14/2008), och samtidigt ändrades namnet på avtalet så att dessa områden också inbegreps (avtalet till skydd för småvalar i Östersjön, nordöstra Atlanten, Irländska sjön och Nordsjön). I den tillhörande planen för bevarande, skydd och förvaltning presenteras skydds-, forsknings- och vårdåtgärder som ska vidtas. I Finland bör i synnerhet samarbetet med andra internationella aktörer främjas.

Jastarniaplanen, dvs. ASCOBANS återhämtningsplan för tumlare i Östersjön

Syftet med Jastarniaplanen är att se till att tumlarpopulationen i Östersjön återhämtar sig. Planen utarbetades i Jastarnia i Polen i januari 2002 och uppdaterades 2009. Målsättningarna med Jastarniaplanen är

  1. att vidta åtgärder enligt försiktighetsprincipen för att reducera de årliga bifångsterna vid fiske till närmare noll tumlare,
  2. att så snabbt som möjligt förbättra kunskaperna inom viktiga kunskapsområden som gäller tumlaren och
  3. att ta fram precisare mål för återhämtningen vartefter man får ny information om populationsstatus, antalet bifångster och andra hot.

För att målen ska uppnås är det viktigt att fiskarna och deras intresseorganisationer deltar i förverkligandet av planen.

EU:s gemensamma fiskeripolitik och förordning 812/2004

År 2013 antog EU en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken (EU 1380/2013). I den reformerade fiskeripolitiken iakttas försiktighetsprincipen, och syftet är också att beakta den mänskliga verksamhetens inverkan på de marina ekosystemen. Man strävar efter att minimera och undvika skadlig miljöpåverkan och minska oönskade fångster inom fisket, dvs. bifångst. Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till skyddet av den marina miljön, hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi.

År 2004 antog EU förordning nr 812/2004, vars mål är att minska oavsiktlig fångst av valar. Med tanke på skyddet av tumlarpopulationen i Östersjön innehåller förordningen bestämmelser om ljudskrämmare, om system för observatörer och om det förbud mot drivgarnsfiske som trädde i kraft 2008. Förordningen ändrades 2014 genom förordning nr 597/2014 så att det före utgången av 2015 ska undersökas hur effektiva de åtgärder som fastställts i förordningen är och vid behov läggas fram mer verkningsfulla åtgärder i syfte att säkerställa ett effektivt skydd för valarna.

HELCOM:s tumlarrekommendation

Kommissionen för skydd av Östersjöområdets marina miljö (HELCOM) gav 1996 en rekommendation om skydd av tumlare i Östersjön (17/2). I rekommendationen, som uppdaterades 2013, konstateras det att antalet tumlare drastiskt har minskat i Östersjön och att bifångsten, de försämrade livsmiljöerna och störningen av dessa har haft en ogynnsam inverkan på arten. Östersjötumlaren är sårbar och kräver omedelbara åtgärder för att klara sig. Enligt beslutet ska medlemsländerna följa dessa rekommendationer:

  1. förhindra att tumlare blir bifångst i fiskeredskap, bl.a. med beaktande av de rekommendationer som ges i ASCOBANS och Jastarniaplanen,
  2. vidta åtgärder i samarbete med Internationella havsforskningsrådet (ICES, International Council for the Exploration of the Sea) när det gäller att samla in och analysera information om bl.a. tumlarpopulationernas utbredning och storlek samt om hoten mot tumlare, t.ex. i form av bifångst, undervattenbuller, skadliga ämnen, sammanstötningar med fartyg, förändringar i näringskedjan, sjukdomar, klimatförändringens inverkan och byggande till havs,
  3. överväga att inrätta marina skyddsområden för tumlare, t.ex. inom ramen för HELCOM:s MPA-områden (Baltic Sea Protected Areas), när man har vetskap om att det finns tumlare i området,
  4. med tre års intervall rapportera om hur tumlarrekommendationen följts.

Denna punkt har senare ändrats så att den gäller ett års intervall: ASCOBANS samlar in information av de länder som omfattas av avtalet och HELCOM av de Östersjöstater som inte har anslutit sig till ASCOBANS.

Bernkonventionen och CITES-konventionen

Förutom i ovannämnda avtal och konventioner nämns tumlaren också bl.a. i bilaga II till Bernkonventionen, dvs. konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö, vilket innebär att den är en art som kräver strängt skydd. I konventionen om internationell handel med hotade arter av den vilda floran och faunan (CITES) nämns tumlaren likaså i bilaga II, vilket innebär att den hör till de arter som för närvarande inte är utrotningshotad, men som kan bli det om inte handeln kontrolleras.

Mer information:

Konsultative tjänstemannen Penina Blankett, miljöministeriet, tfn 0295 250 058, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Publicerad 5.5.2015 kl. 11.01, uppdaterad 5.5.2015 kl. 11.25
Utgivare: