Ett av målen med artskyddet är att bevara ursprungliga och etablerade arters livskraftiga stammar och utbredningsområden. Av Finlands cirka 45 000 arter är circa 21 400 så välkända att man har kunnat uppskatta hur hotade de är. Enligt hotbedömningen av arterna 2010 är var tionde av dem hotad.
Enligt naturvårdslagen kan en art fridlysas eller förklaras hotad eller i behov av särskilt skydd.
På fastlandet är trädgårdssnäckan (Cepaea hortensis) ovanlig, medan den är allmän på Åland. Artens färg och möster varierar från enfärgat till randigt. © Ulla-Maija Liukko.
Europeiska gemenskapen har bestämmelser om artskydd i sitt fågeldirektiv och habitatdirektiv - även kallat naturdirektivet - som gäller skydd av vilda djur och växter. De går ut på att arterna och deras livsmiljöer ska skyddas samt jakt och annan exploatering regleras.
Ibland måste miljöförvaltningen ta till särskilda åtgärder för att en art ska få en gynnsam skyddsnivå. Nivån på skyddet är gynnsam, när arten på lång sikt bevaras i sin naturliga miljö och dess naturliga utbredningsområde inte krymper. Dessutom måste arten ha tillräckligt många livsmiljöer för att stammen skall bevaras på lång sikt.
Tillsammans med de ELY-centrerna, Forststyrelsen, universiteten och andra forskningsinstitut samlar och utvärderar Finlands miljöcentral uppgifter om förändringarna hos olika arter.