Riskhantering

Syftet med riskhanteringen i förorenade områden är att avlägsna de ämnen som är skadliga för miljön eller hälsan eller minska de risker och olägenheter de orsakar till en acceptabel nivå.

Ifall man konstaterar ett behov av att sanera ett område ska man ansöka om godkännande av myndigheten. Det ges antingen i ett anmälnings- eller i ett tillståndsbeslut. I beslutet godkänns saneringsmetoden och målen för saneringen.

Enligt miljöskyddslagstiftningen ska saneringen utföras med den bästa tillgängliga tekniken och så att åtgärden inte orsakar någon annan förorening av miljön.

Saneringsmetoder

Saneringsmetoden ska väljas för varje objekt: beroende på jordarten, de skadliga ämnena och deras mängd i marken eller i grundvattnet passar olika metoder för olika objekt. Utöver den tekniska lämpligheten påverkas valet av bland annat miljöeffekterna under saneringen, den tid som finns till förfogande och målen för saneringen samt kostnaderna.

En del metoder avlägsnar eller förstör de skadliga ämnena, andra hindrar spridningen av dem och exponeringen för dem. Ibland måste man vid saneringen använda flera kompletterande metoder, eftersom marken och grundvattnet kan vara förorenade av flera olika skadliga ämnen, halterna eller skillnaderna i halt hos dem kan vara stora eller marken svårbehandlad på grund av höga halter av lera eller organisk materia.

Ofta gräver, behandlar och placerar man marksubstanserna på samma område som ska saneras (on site) eller så transporterar man dem till en mottagningscentral för behandling eller till en avstjälpningsplats (off site). Man kan också sanera på stället utan att gräva upp marksubstansen (in situ).

Ifall det blir kvar skadliga ämnen i marken eller i grundvattnet efter saneringen kan det leda till begränsningar i användningen av området . De kan också orsaka bland annat skyldigheter att följa upp miljön eller skyldigheter i samband med överlåtelse av en fastighet.