Rikt- och gränsvärden för luftkvaliteten

Syftet med luftvården är att garantera en ren och hälsosam miljö. Miljöskyddslagen 527/2014 (Finlex), statsrådets förordning om luftkvaliteten79/2017(Finlex) samt statsrådets förordning om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften 113/2017 (Finlex) innehåller bestämmelser om målen för luftkvaliteten och åtgärder för att trygga luftkvaliteten. Genom förordningarna har man verkställt EU-direktiven om säkerställande av luftkvaliteten (EY) N:o 50/2008 ja 107/2004 (EUR-Lex).

Luftkvalitetsmålen har förutom i EU-lagstiftningen också fastställts med statsrådets beslut om riktvärden för luftkvaliteten 480/1996 (Finlex).

Gränsvärden

För att förebygga olägenheter för hälsan har man fastställt gränsvärden för de högsta tillåtna halterna i luften av svaveldioxid (SO2), kvävedioxid (NO2), inandningsbara partiklar (PM10), små partiklar (PM2,5), bly (Pb) samt kolmonoxid (CO) och bensen (C6H6) i utomhusluften.

Halterna av bly, kolmonoxid och svaveldioxid i tätorterna är i allmänhet låga och underskrider de angivna gränsvärdena betydligt. Även gränsvärdet för små partiklar underskrids i hela Finland. De högsta uppmätta halterna har varit i storleksklassen 15 µg/m3. Däremot kan gränsvärdena för kvävedioxid och inandningsbara partiklar överskridas i större städer och i närheten av livligt trafikerade vägar.

Kommunerna ska utarbeta och genomföra luftvårdsplaner med vilka man ser till att minska halterna till under gränsvärdena om de överskrids eller om det finns risk för att de kommer att överskridas. Dessutom ska kommunen informera om luftkvaliteten och överskridna gränsvärden samt varna befolkningen om halterna stiger och blir exceptionellt höga.

 

Tabell 1. Gränsvärden för förebyggande av olägenhäter för hälsan

Ämne

Genomsnittsperiod Gränsvärde

Antalet tillåtna

överskridningar/år

Svaveldioxid
(SO2)
1 timme 350 µg/m3 24
  24 timmar 125 µg/m3 3
Kvävedioxid
(NO2)
1 timme 200 µg/m3 18
  1 år 40 µg/m3 -

Inandningsbara partiklar (PM10)

24 timmar 50 µg/m3 35
  1 år 40 µg/m3 -
Bly 1 år 0,5 µg/m3 -
Små partiklar (PM2,5) 1 år 25 µg/m3) -
Kolmonoxid (CO) 8 timmar 1) 10 mg/m3 -
Bensen(C6H6) 1 år 5 µg/m3 -

 

Med gränsvärdena försöker man också förebygga försurningen och eutrofieringen av miljön. De gränsvärden som fastställts för att skydda växtligheten och ekosystemen överskrids dock inte i Finland inom skogs- och landsbygdsområden, där gränsvärdena tillämpas.

 

Tabell 2. Gränsvärden för skydd avväxtlighet och ekosystem
Ämne Genomsnittsperiod Gränsvärde
Svaveldioxid(SO2) kalenderår och vintersäsong (1.10. - 31.3.) 20 µg/m3
Kväveoxider (NO, NO2) kalenderår 30 µg/m3

 

Regleringen i fråga om exponering för små partiklar

Små partiklar (PM2,5) har konstaterats vara särskilt skadliga för hälsan. Inom Europeiska unionen tillämpar man därför utöver gränsvärdena även ett koncentrationstak för befolkningens exponering för små partiklar och ett mål för minskad exponering.

Vid uppföljningen av målet för minskad exponering används en urban bakgrundsstation i huvudstadsregionen som jämförelsestation. Stationen representerar befolkningens allmänna exponering för små partiklar. Hur halterna utvecklas följs dock upp på Finlands alla stationer för mätning av små partiklar. De uppmätta halterna används för att bedöma befolkningens exponering.

Koncentrationstaket för befolkningens exponering år 2015 är 20 µg/m3. Det grundar sig på EU-lagstiftningen och underskrids i hela Finland. På huvudstadsregionens jämförelsestation ligger koncentrationsnivån på under 8,5 µg/m3. Tack vare de låga halterna på den urbana bakgrundsstationen har Finland inget mål för åren 2010–2020 för att ytterligare minska befolkningens exponering för små partiklar.

För att minska exponeringen för små partiklar krävs i första hand utsläppsminskningar på unionsnivå eller mer omfattande internationella åtgärder för att minska fjärrtransport. Åtgärder som genomförs på unionsnivå är till exempel utsläppsbegränsningar för fordon, energiproduktion och industri.

Regleringen om ozon

För att förebygga olägenheter för hälsan har man fastställt ett målvärde och ett långsiktigt mål för halten av ozon (O3). Motsvarande mål för ozonbelastningen har också fastställts för att skydda växtligheten.

Dessutom har man utfärdat tröskelvärden för information och för varning om ozon.

 

Tabell 3. Mål för ozon

Grund

Statistisk definition

Halt eller belastning1)

Tillåtna överskridningar

Målvärde för förebyggande av olägenheter för hälsan 2) 120 µg/m3 högst 25 dagar per kalenderår med tre års medelvärde
Målvärde för skydd av växtligheten AOT40 1) 18 000 µg/m3 h1 fem års medelvärde
Långsiktigt mål för förebyggande av olägenheter för hälsan 2) 120 µg/m3 -
Långsiktigt mål för skydd av växtligheten AOT40 1) 6 000 µg/m3 h1 -
Tröskelvärdet för information timmedelvärde 180 µg/m3 -
Tröskelvärdet för varning timmedelvärde 240 µg/m3 -

1) Vid bedömning av ozonbelastningen används värdet AOT40. Det beräknas enligt timvärdena 1.5–31.7, som mäts mellan kl. 9.00 och 21.00 finsk normaltid (motsvarar kl. 10.00–22.00 finsk sommartid).

2) Dagens högsta glidande medelvärde under 8 timmar.

Målvärdena för ozon överskrids inte i Finland, men de långsiktiga målen – som är betydligt strängare än målvärdena – överskrids på alla bakgrundsplatser och i de flesta tätorterna. Tröskelvärdet för information har vissa år överskridits på Finlands bakgrundsstationer. Det är inte troligt att tröskelvärdet för varning kommer att överskridas.

De högsta ozonhalterna förekommer vanligtvis utanför städerna. Detta beror på ozonets luftkemi och omvandling. Ozon finns inte rent i utsläppen utan det bildas under inverkan av solljuset av kväveoxider och kolväten, som finns i luften och som härrör från bland annat energiproduktionen, industrin och trafiken. Å andra sidan fungerar trafikmiljön som ett ozongap, eftersom ozon reagerar lätt med kvävemonoxid från avgaserna och bildar kvävedioxid och syre.

Höga ozonhalter är ett luftkvalitetsproblem i hela Europa. Ozon transporteras långa vägar med luftmassorna och de lokala åtgärderna har enbart obetydlig inverkan på halterna. De ozonbildande utsläppen, som t.ex. föreningar som innehåller kväve och kolväten, måste följaktligen minskas inom vidsträckta områden för att man ska kunna åtgärda problemet på ett effektivt sätt.

Genom direktivet om nationella utsläppstak (EY) N:o 81/2001(EUR-Lex) har man inom EU kommit överens om utsläppsminskningar fram till 2010. För att genomföra direktivet i Finland godkände statsrådet i september 2002 ett luftvårdsprogram.

Målvärden för vissa metaller och bens(a)pyren

Målvärdena för de årliga medelhalterna av arsin, kadmium, nickel och bens(a)pyren bör uppnås före utgången av 2013. Halterna måste minskas i områden där målvärdena överskrids eller där det finns risk för att de överskrids.

Halterna av arsin, kadmium, nickel och bens(a)pyren är i allmänhet betydligt lägre än målvärdena. Undantag utgörs av vissa industrianläggningar, där halterna i anläggningarnas influensområde kan överskrida målvärdena mångfalt. De årliga halterna av bens(a)pyren kan också vara höga – nära målvärdena eller rentav högre än dessa – i tätortsområden där det förekommer småskalig vedeldning i stor utsträckning.

Det är i regel industrin som orsakar de höga halterna i luften av skadliga metaller och i vissa fall bens(a)pyren. Anläggningarnas utsläpp kan minskas bl.a. genom bestämmelser som utfärdas i miljötillstånd. Tillståndsbestämmelser som gäller gränsvärden för utsläpp samt förhindrande och begränsning av utsläpp ska grunda sig på bästa tillgängliga teknik.

Utsläpp av bens(a)pyren som förorsakas av uppvärmning av hushåll och annan småskalig förbränning av trä, kan minskas genom användning av ny teknik och goda förbränningsmetoder. Man kan även ingripa mot miljöolägenheter från småskalig förbränning av trä med hjälp av kommunens miljöskyddsbestämmelser i enlighet med miljöskyddslagen.

 

Tabell 4. Årliga målvärden för metaller och bens(a)pyren
Ämne Målvärde 1.1.2013
Arsin (As) 6 ng/m3
Kadmium (Cd) 5 ng/m3
Nickel (Ni) 20 ng/m3
Bens(a)pyren (C12H20) 1 ng/m3

 

Riktvärden

Riktvärdena utgör en del av den administrativa styrningen inom luftvården. De ger uttryck för målen inom luftvården både på kort och på lång sikt. Riktvärdena ska beaktas bl.a. i planeringen av markanvändningen och trafiken samt vid placeringen av verksamheter som medför risk för luftförorening. Målet är att förebygga att riktvärdena överskrids.

För att förebygga olägenheter för hälsan har man utfärdat riktvärden för kolmonoxid, kvävedioxid, svaveldioxid, totala mängden svävande partiklar (TSP), inandningsbara partiklar och illaluktande svavelföreningar (TSR). Man också angett ett målvärde för svavelnedfall för att förebygga försurning.

 

Tabell 5. Riktvärden för luftkvalitet
Ämne Riktvärde Statistisk definition
  (20 ºC, 1 atm)  
Kolmonoxid (CO) 20 mg/m3 timvärde
  8 mg/m3 dagens högsta glidande medelvärde under 8 timmar
Kväveoxid (NO2) 150 µg/m3 99-percentilen av timvärdena under en månad
  70 µg/m3 näst högsta dygnsvärdet under en månad
Svaveldioxid (SO2) 250 µg/m3 99-percentilen av timvärdena under en månad
  80 µg/m3 näst högsta dygnsvärdet under en månad
Partiklar, totala mängden svävande partiklar (TSP) 120 µg/m3 98-percentilen av dygnsvärdena under ett år
  50 µg/m3 årsmedelvärde
Inandningsbara partiklar, (PM10) 70 µg/m3 näst högsta dygnsvärdet under en månad
Totala mängden illaluktande svavelföreningar (TSR) 10 µg/m3 näst högsta dygnsvärdet under en månad, TSR anges som svavel

 

Halterna i Finland

Sedan 1990-talets mitt har halterna av luftföroreningar i Finland antingen sjunkit eller hållit sig på tidigare nivåer. Halterna av svaveldioxid, kolmonoxid och kväveoxid (NOx) har minskat betydligt. Mätningarna har genomförts i städer, inom industrianläggningarnas influensområden och på bakgrundsplatser som representerar den renaste luften.

Halterna av svaveldioxid i stadsluft närmar sig redan bakgrundshalterna, likaså halterna inom industrianläggningarnas influensområde, vilket beror på en effektiv och långsiktig begränsning av utsläppen från energiproduktion och industrier.

De minskade kväveoxid- och kolmonoxidhalterna är närmast en följd av att fordonens avgasutsläpp begränsats och i synnerhet av att trevägskatalysatorerna har tagits i bruk i bensindrivna bilar.

Halterna av kvävedioxid (NO2) i luften har dock inte sjunkit enligt prognosen i förhållande till de minskade utsläppen av kväveoxid. I de värst drabbade områdena överskrids det årliga gränsvärdet. Denna utveckling beror delvis på det ökade antalet dieselbilar. De oxiderande katalysatorerna som används i dieselbilar minskar utsläppen av partiklar, men ökar de direkta kvävedioxidutsläppen. Dieselbilarna är populära på grund av bränsleeffektiviteten och de låga koldioxidutsläppen.

När det gäller gatudamm har förändringarna inte varit lika tydliga, trots att man har observerat att årshalten av inandningsbara partiklar (PM10) sjunkit i vissa av uppföljningsområdena. Gatudammet visar sig i form av en förhöjd dygnshalt av inandningsbara partiklar, främst under våren. Det har inte observerats någon betydande förändring i dessa höga halter, även om situationen verkar ha förbättrats i vissa städer under de allra senaste åren, i takt med att gaturenhållningen effektiviserats och ny utrustning tagits i bruk.

I finland har mätningar av halterna av små partiklar (PM2,5) bara pågått under en förhållandevis kort tid. Därför finns det inte tillgång till några längre tidsserier. Fjärrtransport är den största orsaken till halterna av små partiklar. Eftersom man ännu inte har vidtagit några åtgärder för utsläppsminskning som begränsar fjärrtransport, kan man anta att halterna inte har sjunkit.

Någon tydlig förbättring av ozonhalterna har inte heller observerats. Inga förändringar har skett när det gäller mängden fjärrtransporterat ozon på bakgrundsplatserna, och i huvudstadsregionen har de genomsnittliga halterna till och med ökat. De högsta timhalterna håller dock på att sjunka.

Meteorologiska institutet samlar in luftkvalitetsdata från kommunerna och jämför observerade halter mot gränsvärdena och målvärdena för luftkvaliteten.

Mer information

Konsultativ tjänsteman Tarja Lahtinen, miljöministeriet, tfn 0295 250 149, fornamn.efternamn@ym.fi
Publicerad 20.9.2013 kl. 12.29, uppdaterad 21.3.2019 kl. 9.34
Utgivare: