Skydd av den marina biologiska mångfalden

Sukeltaja
© Forstsyrelsen 2005

Östersjöns särdrag, som den låga salthalten, och de många miljöproblemen är en utmaning även för havsmiljön.

Många undervattensnaturtyper är hotade

Våra kunskaper om undervattensnaturen är alltjämt bristfälliga, och det finns inga exakta data om arternas och naturtypernas spridning och antal. Inom programmet för inventering av den marina undervattensmiljön VELMU har man kartlagt den biologiska mångfalden i den marina undervattensmiljön och tagit fram information om hur vi kan skydda havsmiljön och trygga ett hållbart nyttjande av havsområdena.

I den första hotbedömningen av arterna i Finland (2008) ingick 12 undervattensnaturtyper. Rödalgsamhällen, bandtångsamhällen och kransalgsamhällen bedömdes vara starkt hotade naturtyper. Bandtångsamhällen och kransalgsamhällen, som förekommer främst på sandbottnar, tillhör Finlands ansvarsnaturtyper och deras dåliga tillstånd är därför mycket oroväckande. Med Finlands ansvarsnaturtyp menas att en betydande eller mycket betydande del av förekomsterna som representerar den europeiska naturtypen finns i Finland.

Arternas bevarandestatus bedömdes senast 2010, men bedömningen av arterna som lever i Östersjön innehåller brister. En av våra hotade arter är tumlaren och att skydda tumlaren på Östersjön har man upprättat en återhämtningsplan för den.

Antalet gråsälar har ökat, men östersjösälens tillstånd framför allt i Skärgårdshavet och Finska viken är oroväckande. År 2001 inrättades sju sälskyddsområden i Finland, främst för att skydda gråsälen. Det har även tagits fram en gemensam vårdplan för de båda sälarterna.

Under 2013 färdigställs skyddskommissionen för Östersjön (HELCOM) den s.k. rödlistan över Östersjöns hotade arter.

Ett nätverk av skyddsområden är målet

Miljöministeriet strävar efter att skapa ett ekologiskt enhetligt nätverk av skyddsområden i kust- och havsområdena. I Finland finns flera skyddade havs- och kustområden. Dessa skyddsområden omfattar fem nationalparker samt flera andra områden dels på statliga mark- och vattenområden, dels på privat mark. 

I och med nätverket Natura 2000 har antalet skyddsområden på havet ökat. År 2012 kompletterades nätverket med fem områden på det öppna havet där utgångspunkten för skyddet är undervattensnaturtyper. De representerar rev och sublittorala sandbankar som finns i utkanterna av sitt förekomstområde.

De viktigaste Natura 2000-områdena till havs har även utsetts till skyddskommissionen för Östersjöns (HELCOMs) nätverk av skyddsområden i Östersjöns kust- och havsområden (Baltic Sea Protecte Areas). Nätverket uppfyller de mål om ett heltäckande nätverk av skyddsområden i de marina regionerna, vilka nämns i konventionen om biologisk mångfald.

Publicerad 10.11.2014 kl. 14.21, uppdaterad 10.11.2014 kl. 14.21
Utgivare: