Gå till innehållet

Bevarande, sparande eller ersättande byggande?

Sparande reparationsbyggande innebär att man undviker onödig rivning i samband med reparationer av en byggnad. På så sätt minskar man avfallsmängderna och transporterna i samband med reparationsarbetena. Samtidigt sparar man avfallskostnader och kostnader för anskaffning av nytt material.

Det lönar sig att satsa på planeringen

När man eftersträvar sparande byggande bör man satsa på sakkunnig planering. En sakkunnig specialist på reparationsbyggande kostar visserligen, men i praktiken betalar sig också god planering tillbaka i form av sparade kostnader för byggnadsarbete, material, energi och avfallshantering. Planering och byggande av dålig kvalitet eller reparationer som görs för sent leder däremot till onödiga och stora kostnader.

Fortlöpande underhåll ger besparingar

När tidpunkten för en reparations fastställs lönar det sig inte att stirra sig blind på genomsnittliga värden för byggnadsdelarnas hållbarhet. Innan reparationsarbetet inleds bör en ordentlig kartläggning av objektets skick genomföras. Både reparationsåtgärder som vidtas för sent och åtgärder som vidtas för tidigt blir dyra. Det är klokast att upprätthålla ett fortlöpande underhåll med reparationer och små lagningar som utförs i god tid.

Även möjligheterna att spara energi varierar från fall till fall. Därför är en heltäckande kartläggning av utgångsläget, planering som omfattar hela projektet och en långsiktig ekonomisk granskning viktiga för slutresultatet. Ofta kan man uppnå betydande energibesparingar också med små åtgärder, till exempel justering av befintliga värme- och ventilationssystem samt tätning av fönster.

Bevarandet av byggnadsarvsvärden förutsätter för sin del att byggnadens historia utreds och beaktas i planeringen.

Undvik onödig rivning

Det lönar sig inte att riva en fungerande konstruktion eller byggnadsdel. Användbara ursprungliga byggnadsdelar bör sparas vid en renovering och vid behov iståndsättas. De kan också vara av bättre kvalitet än nya byggnadsdelar. Däremot är det en hälsorisk att bevara en fuktskadad byggnadsdel.

Om en byggnadsdel en gång i tiden har tillverkats av ett högklassigt material, kan den sannolikt ytbehandlas på nytt. Om delar av en byggnadsdel har skador, kan endast de skadade delarna ersättas med nya, till exempel i fönster eller fast inredning. Det skadade stället kan också stödas med en ny konstruktion (till exempel i träkonstruktioner). Om ett fel som behöver repareras har upptäckts i konstruktionerna eller ytorna, finns det också skäl att utreda och åtgärda orsaken till problemet. Det lönar sig också att ta reda på om det är möjligt att lämna kvar den gamla konstruktionen under den nya konstruktionen (till exempel takfilt, tapeter, kakel). Hälsoperspektiven ska alltid beaktas.

Materialen väljs omsorgsfullt

Valet av material och konstruktioner som ska användas vid en reparation kan påverka energiförbrukningen och utsläppen. Samtidigt påverkar man inomhusluftens kvalitet, ventilationsbehovet, transportbehovet och avfallsmängden.

När en hållbar utveckling eftersträvas är materialvalet förknippat med flera olika kriterier. De frivilliga miljödeklarationerna för byggprodukter och det nordiska miljömärket är en bra hjälp i utredningen av byggmaterialens och -produkternas miljökonsekvenser samt valet av produkter. De bästa materialen med tanke på inomhusluften har för sin del märkts med beteckningen M1. Under planeringen av reparationsarbetena är det också viktigt att kontrollera att de gamla materialen som blir kvar i objektet passar ihop med de nya materialen (bl.a. materialens olika värme- och fuktutvidgning) samt att den nya ytbehandlingsmetoden kan användas ovanpå den gamla ytbehandlingen.

Publicerad 18.11.2016 kl. 10.39, uppdaterad 18.11.2016 kl. 10.39
Ämne: