I vissa fall kan ett fönster fungera som intag för tilluft i bostaden. Av hälsoskäl och konstruktionsmässiga skäl bör ventilationens funktion i sådana fall säkerställas och rummen får inte vara helt täta.
I följande bildserie beskrivs det hur tilluften kontrollerat kan ledas in i rummet via springor i fönstrets tätning. Detta bör alltid vara en tillfällig lösning och tilluften ska som en permanent lösning ledas in via ett galler i ytterväggen eller fönstret, en tilluftskanal eller ett så kallat tilluftsfönster.
Intaget av tilluft genomförs via ett ventilationsfönster eller via det minsta fönstret i rummet, eftersom den kalla luftströmmen mellan glasen kyler ned innerglasets insida, vilket kan orsaka en känsla av drag.
I den övre vågräta tätningen i det yttersta fönstret lämnas cirka 1 cm breda springor vid hörnen. I mitten av den nedre vågräta tätningen lämnas ett otätat avsnitt på cirka 5-10 cm. I den stora springan i tätningen kan man placera ett filter av ett material med stora celler, till exempel ullgarn eller superlon, för att förhindra att damm, snö och flugor kommer in i mellanrummet. Filtret ska beroende på förhållandena bytas med 3-12 månaders mellanrum.
I mitten av den övre vågräta tätningen i det inre fönstret avlägsnas ett tätningsavsnitt på cirka 5-10 cm, dvs. lika mycket tätning som på utsidan. Om den luft som kommer in genom springan förorsakar ett susande ljud, är springan för liten. Avlägsna i så fall cirka 2 cm av den yttre och inre tätningen åt gången tills det susande ljudet upphör. På detta sätt kan man också täta en vädringslucka och balkongdörr. Då placeras en superlontätning med öppna celler i tätningens tilluftsspringa.
När springor har gjorts i både ytter- och innerfönstret, värms tilluften upp i mellanrummet mellan glasen och är redan varm när den kommer in i rummet. Man bör dock beakta att den kalla luften som strömmar mellan glasen kyler ned innerglasets insida. Bakom en gardin stiger tilluften upp mot taket och förorsakar ingen direkt dragkänsla.