Bekämpa radongas!

Radon är en osynlig och luktfri ädelgas som förekommer i jordgrunden. Radon utsöndras i luften i synnerhet från jordgrund som lätt släpper igenom luft, till exempel grus- och sandåsar. Information om radonhalterna i jordgrunden finns på Strålsäkerhetscentralens webbsidor.

Långvarig exponering för radon ökar risken att insjukna i lungcancer. Radonhaltig luft från marken tränger in i bostaden främst genom sprickor i husets bottenbjälklag. En luftström uppstår inte bara av det undertryck som ventilationen förorsakar, utan också på grund av temperaturskillnader mellan utomhus- och inomhusluften, vilket innebär att radonhalterna i bostäderna är högre på vintern än på sommaren. Dessutom är radonhalten högre ju grövre och mer genomsläpplig marken är.

Det vanligaste grundläggningssättet för ett småhus är sockel och platta på mark. Med detta traditionella byggnadssätt uppstår en springa mellan plattan och sockeln, via vilken radon kan tränga in i bostaden. I en källare ska man alltid beakta radonrisken, eftersom redan små sprickor i konstruktionerna kan göra det möjligt för luftströmmar att uppstå.

Trossbotten hindrar radon

Ett välventilerat bottenbjälklag, en trossbotten, förebygger i regel radonproblem i bostaden. Lösningar som genomförs i byggnadsskedet är det lättaste sättet att skydda sig mot radon. Radonhalten kan endast utredas genom mätningar och en mätning kan beställas från Strålsäkerhetscentralens radonmätningstjänst.

Enligt social- och hälsovårdsministeriets beslut får radonhalten i en bostads inomhusluft inte överskrida värdet 400 Bq/m3. I samband med planeringen av nybyggnad används det maximala värdet 200 Bq/m3.

Radonreparationer består i regel av en kombination av tätning av konstruktionerna, effektivering av ventilationen samt byggande av specialkonstruktioner såsom en radonmur eller radonbrunn. En erfaren planerare beaktar jordgrundens kvalitet och andra faktorer och väljer den bästa kombinationen av åtgärder för att minska radonhalten.

Maskinell ventilation minskar radonhalten

En fungerande maskinell till- och frånluftsventilation minskar radonhalten i bostaden. Radonhalten kan minskas ytterligare genom att effektivera och balansera ventilationen samt minska undertrycket. Om huset endast har maskinell frånluftsventilation, minskas radonhalten genom att installera friskluftsventiler. Med dessa åtgärder kan radonhalten minskas med så mycket som 50 procent.

Genom att täta de konstruktioner som ligger mot marken strävar man efter att bryta flödet av radon in i bostaden. På detta sätt har radonhalten vanligen kunnat minskas med 10-20 procent. När reparationen har kombinerats med effektivering av ventilationen, har radonhalten minskat med 20-50 procent.

En radonmur som hjälp

En radonmur suger in luft under golvplattan och blåser ut den. Undertrycket och ventilationseffekten som uppstår under plattan minskar effektivt strömmen av radonhaltig luft till inomhuslokalerna. Med en radonmur har radonhalten minskat med 60-90 procent. Utsugningen av radon kan genomföras antingen via golvplattan eller via sockeln. Om undertrycket i husets ventilation stör sugens funktion, kan undertrycket minskas med hjälp av friskluftsventiler, vilket gör reparationen mer effektiv.

En radonbrunn suger luft ur marken, vilket leder till att radonhalten i markens porluft minskar. Med hjälp av radonbrunnar och tätning av konstruktionerna har radonhalten kunnat minskas med 70-95 procent. Fördelen med en brunn jämfört med en sug är att brunnen är placerad utanför huset, vilket innebär att man inte behöver söndra konstruktioner och utföra grävarbeten inne i huset.

En enda brunn kan i ett radhusbolag korrigera radonhalten i till och med tio bostäder. Metoden är alltså ytterst effektiv i ett enskilt småhus. Radonbrunnar lämpar sig endast för grova grusjordar, där det strömningsfält som brunnen åstadkommer kan avancera under den reparerade byggnaden.

Publicerad 18.11.2016 kl. 9.13, uppdaterad 18.11.2016 kl. 9.13
Ämne: