Ytbeläggning eller avloppsbyte?

Innan metoderna för en rörsanering väljs, ska rörsystemets skick utredas på ett tillförlitligt sätt. Vid undersökningar av rörsystemets skick används röntgen- och ultraljudsavbildningar och rörens skick avbildas med en videokamera som förs in i rörsystemet.

När avloppen på byggnadens insida har nått slutet av sin livscykel, finns det åtminstone två saneringsalternativ. Den traditionella metoden innebär att rören byts ut till nya. Med ytbeläggningsmetoden borstas eller sprutas epoximassa, som härdas så att den blir tät, på insidan av det gamla röret så att en fogfri 1-3 millimeter tjock hinna uppstår. Fördelen med den här metoden är att arbetet går snabbt och byggnadsarbetena är mindre omfattande än med den traditionella metoden. Under en rörsanering med ytbeläggningsmetoden kan man bo i lägenheten, men avloppet får inte användas.

Ett avlopp
© Pentti Hokkanen

Ytbeläggning kräver hela rör

Ytbeläggning lämpar sig i regel inte i situationer där rören är väldigt korroderade och spruckna. När ytbeläggningsmetoden används rengörs och torkas avloppen före ytbeläggningen. Åtgärden är så hårdhänt att rör i dåligt skick kan gå sönder under rengöringen. I sådana fall ska avloppen förnyas.

Förnyelse av avlopp kräver att konstruktionerna tas isär

När avloppen byts ut till nya innebär det oftast också att vattenisoleringen förnyas åtminstone delvis. I praktiken förnyas hela badrummet inklusive inventarier i gamla hus. Arbetet är utmanande i lägenheter där en badrumsrenovering nyligen har genomförts, och badrummet därför inte behöver förnyas.

Förlängd livslängd för avloppen

Med ytbeläggningsmetoden förlängs avloppens livslängd med 20-30 år. Nya avloppsrör håller i bästa fall så länge som 50-60 år. Ytbeläggningsmetoden är mest lämplig när rören är hela och inget byggnadstekniskt reparationsbehov föreligger. Om badrummen också annars behöver renoveras, är det motiverat att även förnya avloppen.

Publicerad 17-11-2016 kl. 10.21, uppdaterad 17-11-2016 kl. 10.20