Typiska fukt- och mögelskador i radhus

Fukt- och mögelskador i finländska radhus beror i regel på felaktigt byggande. Fuktskador av någon grad finns i nästan vartannat hus. I vart tionde hus är fuktskadan så allvarlig att den kan påverka hälsan negativt.

Radhus
 

Före 1950-talet byggdes radhusliknande tvåvåningshus med träkonstruktion avsedda för flera familjer, där en trappuppgång i mitten ledde till bostäderna. I dessa byggnader har de mest typiska fukt- och mögelskadorna som förorsakar problem med inomhusluften anknytning till fukt som vandrar genom källarens väggkonstruktioner, oventilerade bottenbjälklag med krypgrund och mikrobtillväxt i jordgrunden. Skador förorsakade av läckage i yttertaket konstateras också ofta i vindsbjälklagets konstruktioner.

En typisk mögelskada finns till exempel i pärtor som har lämnats kvar under ett nytt plåt- eller bitumenfilttak. Tilläggsvärmeisolering på ytterväggens utsida har ofta medfört risk för fuktskada i de underliggande konstruktionerna.

Fukt ett problem i 60-talsradhus

De mest typiska mögelskadorna i radhus byggda på 1960-talet är fukt som vandrar upp från marken till de låga grunderna och golvkonstruktionerna. Fuktskadorna är i regel inte synliga i de ytliga delarna av de träskålade upphöjda golven. Först när man öppnar och undersöker konstruktionerna vid övergången mellan betongplattan och träkonstruktionerna framträder allvarliga fukt- och mögel- samt rötskador i golvkonstruktionerna.

Andra typiska skador i konstruktionerna i hus från denna tidsperiod är också fuktskador i ytterväggarnas och socklarnas konstruktioner på grund av den låga grunden. Dessa skador medför nästan alltid reparationer i grundkonstruktionerna som omfattar hela byggnaden.

Falska socklar ett bekymmer i 1970-talshus

Typiska byggnadsfel i radhus från 1970-talet har att göra med dolda skador i falska sockelkonstruktioner. Skadorna har uppstått när fukt har vandrat från jordgrunden genom sockelkonstruktionen till ytterväggens nedre delar.

På 1970-talet var det vanligt att bygga mycket låga grunder i jämförelse med den omgivande markytan. Man eftersträvade å ena sidan bättre värmeisoleringsförmåga i fogen mellan bottenbjälklaget och väggen och å andra sidan att byggnaden skulle passa in i terrängen. När markytan är nästan på samma nivå som golvkonstruktionerna på byggnadens insida, är det vanligt att fuktskador uppstår.

Slarvigt byggande som skadeorsak

I hus byggda på 1980-talet finns skador i regel i våtrummens skivkonstruktioner, väggkonstruktioner och golvkonstruktioner, även om dessa redan börjar vara reparerade en gång. Det har också varit vanligt att regnvattnet har letts bort bristfälligt från byggnaden. Detta har medfört fuktskador i grunden. I slutet av 1980-talet byggdes byggnaderna slarvigt, vilket innebär att man kan hitta märkliga byggnadsfel.

I nyare byggnader har fukt- och mögelskadorna anknytning till byggnadsfel och byggande av våtrum. Även fuktigt byggnadsmaterial under byggtiden har förorsakat mögelskador i nya byggnader.

Omgivningens form och höjd ska beaktas

Fukt och mögelskador i radhus förorsakas oftast av att byggnaden har fel höjdnivå i förhållande till den omgivande terrängen, takvatten rinner intill grunden, ytvatten kommer in i byggnaden samt dränering saknas eller den befintliga dräneringen inte fungerar.

I samband med största delen av reparationerna måste man först utreda orsaken till fuktskadan och genomföra omfattande reparationer med anknytning till den omgivande terrängens höjdnivå, dräneringen och grundens vattenisolering. Först därefter kan man reparera de egentliga fukt- och mögelskadorna i ytterväggens, bottenbjälklagets och grundens konstruktioner.

Publicerad 17-11-2016 kl. 16.50, uppdaterad 17-11-2016 kl. 16.50