Vattenskydd i samband med fiskodling

kalankasvatus_222px.jpgFiskodlingens andel av den fosforbelastning som orsakas av mänsklig verksamhet i Fastlandsfinland är drygt en procent, och kvävebelastningens andel är drygt en halv procent. Belastningen har minskat kraftigt under de senaste 25 åren.

Utmaningar

Näringsutsläppen är de mest betydande av fiskodlingens miljökonsekvenser. På nationell nivå är näringsutsläppens betydelse liten, men lokalt kan konsekvenserna vara betydande.

Ett väsentligt sätt att minska fiskodlingens lokala miljökonsekvenser är att styra placeringen av produktion till områden som är lämpliga med tanke på miljön, vattenbruksnäringen

och de övriga formerna av användning av vatten. Andra metoder för att främja fiskodlingens miljöskydd som kräver fortsatt utveckling är bl.a. recirkulationsodling samt att utveckla fodret så att det återvinner näringsämnena i Östersjön.

Hur styrs vattenskyddet i samband med fiskodlingen

Den mest centrala nationella lagstiftning som styr fiskodlings är miljöskyddslagen och vattenlagen. Fiskodlingsanstalterna behöver tillstånd enligt miljöskyddslagen för uppfödning av fisk samt tillstånd enligt vattenlagen för att bygga eller ha byggnader på vattenområde eller att leda vatten till anstalten. Förutom nationell lagstiftning bör verksamheten även följa EU-lagstiftning.

Miljöministeriet har publicerat en anvisning om miljöskydd vid fiskodling 2013.

Centrala aktörer och ansvar

Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM)

I NTM-centralerna hör miljö- och vattenskyddsärenden samt fiskeriärenden till olika ansvarsområden.

I fiskeriärenden ansvarar NTM-centralens ansvarsområde för miljö och naturresurser bl.a. om övervakningen av tillstånd under vattenlagen och miljöskyddslagen, att ge utlåtanden i ärenden som berör miljö- och vattenskyddet samt föra talan för allmän fördel. Ansvarsområdet för miljö och naturresurser ansvarar även för hantering och godkännande av kontrollplaner för bruk, utsläpp och miljöns tillstånd om detta inte gjorts i samband med tillståndsbehandlingen samt för uppgifter som berör övervakning av naturvårdslagen.

NTM-centralens ansvarsområde för näringar, arbetskraft, kompetens och kultur ansvarar bl.a. för att ge utlåtanden i ärenden som berör fiskeri, att styra och främja fiskerihushållningen, att föra talan för fiskerihushållningens allmänna fördel, för EU-finansiering samt för att hantera och godkänna fiskerikontrollplaner för tillstånd enligt vattenlagen och miljöskyddslagen om detta inte gjorts i samband med tillståndsförfarandet.

Nationell koordinering av fiskodlingen

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland ansvarar för de nationella koordinerings- och sakkunniguppgifter som berör vattenskydd i samband med fiskodling.

Regionförvaltningsverken (AVI) ansvarar bl.a. för att ge information om, behandla och avgöra ansökningsärenden under vattenlagen och miljöskyddslagen.

Fiskodlingsföretagen ansöker om de tillstånd som krävs för deras verksamhet samt följer med och rapporterar till NTM-centralerna om de utsläpp som orsakas av verksamheten samt om deras konsekvenser.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar miljötillstånd till anläggningar som behandlar eller förädlar fisk eller fiskeriprodukter och som använder minst 100 ton animaliska råvaror per år, och där produktionskapaciteten är högst 75 ton färdiga produkter per dygn. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ansvarar därtill för dessa anläggningars övervakning samt ger utlåtanden i ärenden som berör miljö- och vattenskyddet.

Evira styr och övervakar bekämpande av fisksjukdomar, livsmedelstillsynen och djurskyddet på nationell nivå.

kalarehu_556px.jpg

Foton: Mirva Wideskog

Regional information på svenska finns bara från NTM-centralen i Egentliga Finland, välj NTM-central

Publicerad 26.9.2013 kl. 16.12, uppdaterad 16.8.2017 kl. 15.14
Utgivare: