Svartån

Områdeskod FI0100023
Kommun Raseborg
Areal 187,71 ha
Längd 32,1 km
Typ av område SCI

Tiivistelmä virallisen Natura-tietolomakkeen tiedoista (8.5.2002) FI0100023.pdf

natura_karjaa_4.gif

Beskrivning av området

Förslaget till Natura består av Svartån och fyra av dess biflöden. I området ingår sammanlagt 32 km åfåra, men inga markområden. Skyddsmålen förverkligas med stöd av vattenlagen. Svartån hör till Karis ås insjösystem som är det största i Nyland. Namnet Svartån används för vattendragets nedre del från Lojo sjö till Pojoviken.

I huvudfåran börjar Natura-området vid åmynningen i Pojoviken och sträcker sig till Lojo sjös utlopp. På denna sträckning vidgar sig ån till sjöliknande bildningar på tre ställen. Dessa bildningar, Kyrksjön, Päsarträsket och området nedanför Svartån bruk hör också till Natura-området.

De biflöden som ingår är Storängsbäcken-Krabbäcken ända upp till Björnsjön, den korta bäck som rinner ut i Åminnefors söderifrån och de korta bäckar som rinner ut nedanom Åkerfors från söder och öster.

Motivet att föreslå ån Natura är främst att här förekommer musselarter som ingår i habitatdirektivet och som dessutom är hotade i Finland. Det är för närvarande osäkert om musslorna förökar sig i ån, eftersom larverna är parasiter på laxfisk och alltså behöver ett naturligt laxfiskbestånd. Svartån var tidigare Nylands enda laxå, men det ursprungliga beståndet försvann då dammen vid Åminnefors förnyades år 1956. I biflödena finns ännu åtminstone små vilda bestånd av bäcköring. För att trygga musslornas förökning borde musselbeståndet undersökas och lokaliseras exakt. Dessutom borde man göra upp en plan för hur den naturliga förökningen skall kunna komma igång på nytt. Detta kan eventuellt förutsätta byggandet av fiskvägar och restaurering av lekplatserna. Musslornas överlevnad försvåras utom av bristen på laxfisk också av vattenregelringen och vattnets och bottnens kvalitet. Musslorna är dock långlivade och beståndet kan överleva fastän ingen förökning skulle ha skett på flera tiotals år.

Svartån är inte i naturtillstånd, vare sig då det gäller hydrologin eller vattnets kvalitet. Längs ån finns både vattenkraftverk och industri, Karis centrum och flera jordbruksområden. Höjdskillnaden mellan Lojo sjö och Pojoviken är rätt stor, 31,6 m. Ån är uppdämd på fyra ställen: Åminnefors, Billnäs, Åkerfors och dammen vid Svartån bruk. Den regleras och har också rensats. Här finns dock ännu forsavsnitt vilkas tillstånd påminner om det ursprungliga. I Nyland finns det inga helt naturliga åar kvar, vilket gör att Svartån, trots alla förändringar, fortfarande är ett mycket viktigt skyddsobjekt som representant för de rinnande vattendragen.

Svartåns vattnen är näringsrikt och belastningen från ån gör att vattnet i Pojoviken blir syrefattigt under vintern. Åvattnets kvalitet har dock förbättrats, bl.a. på grund av den minskade belastningen från Karis stad. Svartån har också landskapsmässig betydelse och den gamla bruksmiljön hänför sig till vårt lands industrihistoria. Ålandskapet har också påverkats av sänkningen av Kyrksjön på 1950-talet.

Området är av särskild betydelse som livsmiljö för två musselarter som upptas i habitatdirektivet: flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla. Ån kan inte anses vara i naturtillstånd trots att några forsavsnitt bevarats. Av habitatdirektivets naturtyper påträffas här därför bara "vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor" här och där i biflödena, särskilt i Krabbäcken.

Om flodpärlmusslan fortfarande förökar sig naturligt i Svartån skulle detta vara ett av de tre ställen söder om Uleåborgs län detta sker. Flodpärlmusslan påträffas ingen annanstans i Nyland. Det vore ytterst viktigt att bevara de sydfinländska förekomsterna, eftersom dessa eventuellt i framtiden kan användas för att återinföra flodpärlmusslan i Mellaneuropa där den försvunnit. Flodpärlmusslan är också hotad i alla nordiska länder.

Tjockskalig målarmusslans utbredning är bristfälligt känd, men Svartån torde vara den enda nyländska å där den säkert lever kvar. Den har påträffats också i Tessjö å i Strömfors, men denna å har sedermera rensats kraftigt.

Svartåns undervattensnatur är bristfälligt känd. Huvudfåran saknar växtlighet, här finns bara bl.a. Spongilla lacustris, och musslor. På stenar och musselskal lever den skorpartade rödalgen Hildenbrandia rivularis som i Finland är känd endast från Svartån.

I strandbrinkarna i åns nedre lopp häckar kungsfiskaren, en av fågeldirektivets arter, vissa år. Arten är sällsynt som häckfågel i Finland. I de öppna forsavsnitten övervintar strömstarar.
Publicerad 29.11.2013 kl. 13.07, uppdaterad 26.11.2013 kl. 15.52