Områdena kring Lojo sjö

Områdeskod FI0100036
Kommun Lojo, Raseborg, Karislojo
Areal 213 ha
Typ av område SCI

Lataa tiivistelmä virallisen Natura-tietolomakkeen tiedoista (20.8.1998) FI0100036.pdf

natura_karjaa_1.gif

Beskrivning av området

Huvuddelen av delområdena i förslaget till Natura ligger i Lojo kommun. Kohagen och Lövkullaudden ligger i Karis och Tamsaari och Tolpoonkallio delvis i Karislojo. Alla delområden ligger runt Lojo sjö.

Lojo sjö är sydkustens största insjö. Det naturgeografiska läget i kombination med kalkinslaget i berggrunden har möjliggjort utvecklingen av en ovanligt rik och mångisdig strandnatur. I avgränsningen till Natura kring Lojo sjö finns kalkberg unika för Finland, både dessa och de mest representativa kalkrika torra ängarna ligger kring Lojo. Området omfattar också bl.a. lundar, ädellövskog, silikatberg och värdefulla kulturbiotoper. Samtliga uppvisar krävande arter karakteristiska för naturtypen och de flesta delområden hyser hotade arter.

Många sydliga bergsväxter når nordgränsen för sin utbredning i Lojotrakten, samtidigt som man finner flere förekomster av nordliga växter på områden med för dessa gynnsamt mikroklimat, särskilt runt Lojo sjö. Endel bergsväxter förekommer ingen annanstans i Finland. De flesta sällsynta bergsväxterna växer på kalkbergen.

Lojo är en av Finlands lundrikaste trakter. På kalkmarkerna runt Lojo sjö är lundarna fortfarande den dominerande växtlighetstypen, också om de splittrats av bosättning och röjning för odlingsändamål. De flesta lundar i Lojo innehåller arter typiska för både den mellaneuropeiska lövskogszonen och för barrskogszonen. Mer än en fjärdedel av Finlands hotade växter och svampar är lundarter. I de flesta av Natura-områdets delobjekt ingår exempel på de mest värdefulla av de bevarade lundarna.

  1. Viken Pitkänperänlahti

Pitkänperänlahti och dess strandlundar bildar en rik och mångsidig helhet av lundar och våtmarker. Själva viken är en naturligt eutrof insjövik, där det bl.a. växer krusnate (ovanlig sötvattensförekomst i Finland). Viken är också den enda häckningsplatsen för gråhakedopping i Lojotrakten. I lundarna växer täta hasselbuskage, längs stränderna majbräkenlundar, och representativa klibbals- och öppna madkärr. Lundfloran omfattar skogsbingel, gulsippa, lundstjärnblomma, stinksyska och en sällsynt svamp, vindlad klockmurkla (Verpa bohemica).

  1. Sjön Kaitalampi

I södra ändan av sjön Kaitalampi finns en ravinartad bäcklund. På östra stranden reser sig ett brant berg mot nordväst med en rik flora av mossor och lavar på den långa bergväggen som vetter mot sjön. Bergets södra del består av amfibolit och den norra av sur gnejs. Här finns flera arter med specialiserade krav på mikroklimat och näringstillgång: bl.a. rikligt med kalk-krusmossa.

Bergets största specialitet är frostmossan Gymnomitrion concinnatum  som inte växer någon annanstans i Finland. Dessutom växer här hotade arter som hjälmfliksmossorna späd frullania (Frullania fragilifolia) och klippfrullania (F. tamarisci) och den i Nyland hotade åderlaven (Peltigera venosa).

  1. Berget Torhola

Torhola är en unik helhet av berg, grottor och lundar på Karkali uddes södra strand. I sydbranten ned mot stranden finns Finlands största naturliga grotta, frodiga kalkklippor och en lundsluttning med bl.a. bergs- och vresalm. Grottberget uppvisar en särskilt väl utvecklad eutrof skuggbrantsvegetation med flera hotade arter, bl.a. den akut hotade hårgräsmossan Cirriphyllum tenuinerve. Området har också ett betydande svampbestånd, bl.a de hotade arterna droppklibbskivling (Limacella guttata), pluggmusseron (Rhodocybe gemina), narrtagging (Kavinia himantia), en art av stenmurkla (Gyromitra warnei), stinktrattskivling (Clitocybe hydrogramma), trattskivling (Clitocybe gilvaoides), och fibermusseron (Tricholoma inodermeum). Den i Nyland hotade stjärnmossan Plagiomnium rostratum, säcklaven (Solorina saccata) och nästroten (Neottia nidus-avis) växer också i området.

En hotad knäppare (Pseudonostrius globicollis) har i Finland påträffats endast i  närheten av Torhola-grottan.

  1. Holmarna Selkäsaaret

Selkäsaaret är en helhet bestående av fyra obebyggda små holmar som till största delen låg under vatten innan Lojo sjö sänktes. På holmarna finns kalkklippor ända ned till stranden. I vattenbrynet domineras växtligheten ställvis av de hotade lavarna serpentinkalklav (Endocarpon psodeum) och smal skinnlav (Leptogium plicatile). På en av holmarna växer den i Nyland hotade pilmossan Leskea polycarpa vid roten av en klibbal. Övriga arter: nordliga filtlaven Peltigera elisabethae och den i Nyland hotade kopparnickmossan (Bryum alpinum).

  1. Berget Kirkkovuori

Det tudelade Natura-objektet Kirkkovuori är ett mycket mångsidigt bergsområde vid norra stranden av Lojo sjö med fina bergsängar och -branter i södra delen. Berget består av sur gnejs men kalkinslag på södersluttningen. Här växer bl.a. murruta, småborre och blåmunkar. Till de hotade mossorna och lavarna hör bl.a. lavarna Peltigera elisabethae, kalklav (Endocarpon adscendens) gelelaven Collema tenax, hjälmfliksmossan Frullania tamarisci och knottmossan Rhabdoweisia fugax (den sistnämnda hotad i Nyland).

  1. Holmarna Tamsaari (delvis i Karislojo), Seppälänsaari och Seppälänsalmi

Holmen Tamsaaris nordspets på Karislojosidan är en strandklippa som vetter norrut  mot Lojo sjö. Berggrunden består av sur gnejs. Bergets övre del är karg, men väggen och roten har inslag av kalk. Tack vare det omväxlande mikroklimatet och kalkinverkan hyser området många sällsyntheter bl.a. den akut hotade sipperkrypmossan (Hygroamblystegium tenax) samt den i Nyland hotade sippervattensmossa Blindia acuta, äppelmossan Bartramia hallerana, kopparnickmossa (Bryum alpinum), laven Solorina saccata och ormbunken fjällhällebräken (Woodsia alpina).

På holmens mellersta del växer frodig gran-hassellund och strandlundar. Här finns också krävande lundarter som t.ex. skogsknipprot, skogsbingel och tvåblad. Också svampfloran är rik och mångsidig.

På Seppälänsaari växer kalkhaltig artrik, grandominerad lund aoch lundartad moskog. Här finns bl.a. den hotade kalkraggmossan Anomodon rugelii och fjädermossan Neckera pennata, samt stuplav (Nephroma bellum), laven Solorina saccata och den falska björnmossan Timmia austriaca.

Området Seppälänsaari-Savilahdensalmi hör till strandskyddsprogrammet och är ett representativt exempel på de frodiga mjukbottnade stränderna kring Lojo sjö. I området finns ett smalt sund och grunda, vassklädda lundartade stränder. På södra stranden av Seppälänsalmi finns betesängar med värdefull ängsväxtlighet som i kulturlandskapsinventeringen konstaterats vara nationellt betydande.

  1. Berget Tolpoonkallio (delvis i Karislojo)

Området är bevuxet av kalkpåverkad, ovanligt fint utvecklad bergsskog. Växtligheten har ställvis alvarliknande drag, vilket är ytterst sällsynt i Finland. Alvarvegetation uppstår på flata kalkklippor som täcks av ett tunt lager jord. På berget växer bl.a. knutnarv, blåsuga, backtimjan och klippbräcka. Här finns också en hotad mossflora: rosettmossan Riccia beyrichiana och de i Nyland hotade dvärgkrypmossan (Platydistya jungermannioides), stjärnmossan Plagiomnium rostratum samt skruvtandsmossan (Didymodon rigidulus).

  1. Berget Kalkkimäki

På Kalkkimäki finns gamla kalkbrott. Finlands kalkindustri fick troligen sitt upphov här. Kalkkimäki har en exceptionellt rik flora av olika kalkväxter, både kärlväxter, mossor och lavar. Här finns flera flata kalkbergsytor. Bergsvegetationen uppvisar alvarlika drag. Här växer bl.a. knutnarv, vildlin, gräslök, de hotade arterna klippbräcka (Saxifraga adscendens) och murruta (Asplenium ruta-muraria), samt de i Nyland hotade arterna darrgräs (Briza media) och knippfryle (Luzula campestris). Knutnarv, vildlin och gräslök växer i Finland huvudsakligen på havsstränder. Förekomsten i inlandet är en relikt från den tid då havet nådde ända hit. På det näringsrika berget har de lyckats hålla sig kvar ända till våra dagar.

Mossfloran innehåller flera rariteter: Dvärglungmossan Mannia fragrans har på 1980-talet påträffats endast på Kalkkimäki och glanslungmossan Reboulia hemisphaerica är hotad. Andra hotade arter i Nyland är källklomossan (Cratoneuron filicinum) och orangelaven Caloplaca sinapisperma.

Också svampfloran innehåller hotade arter: Lepista singeri, trattskivlingen (Clitocybe gilvaoides) och mörk sammetsmusseron (Dermoloma atrocinerum).

  1. Berget Hausnummi och ängen vid Paavola föreningshus

Hausnummi i Paavola är ett skogklätt gnejsberg med kalkådror. Kalkberg finns i norra Hausnummi. Växtligheten är ört- och gräsrik med flata öppna bergsytor och branter samt ett litet gammalt kalkbrott. Här växer bl.a. klippbräcka, späd hårgräsmossa, och rosettmossan Riccia beyrichiana samt de i Nyland hotade arterna brudgran (Gymnadenia conopsea) och stjärnmossan Plagiomnium rostratum.

Vid landsvägen i södra delen finns torrängar viktiga för landskapet och växtligheten. I kulturlandskapsinventeringen konstaterades dessa vara av regional betydelse. Här växer bl.a. det hotade stenfröet (Lithospermum arvense).

  1. Huhtasaari lunden

Skyddsobjektet utgörs av två delar som båda ingår i lundskyddsprogrammet, samt området mellan dessa. Naturen är ovanligt frodig och variationsrik. Lundarna är förgranade hassel-lindlundar där det bl.a. växer tandrot, skogsknipprot, den hotade skogsklockan (Campanula cervicaria) och den i Nyland hotade nästroten (Neottia nidus-avis). Här växer också  blommmade bestånd av den akut hotade orkidén rödsyssla (Cephalanthera rubra).

  1. Lundarna Tamminiemi och Märkmäki

Tamminiemilunden på Jalassaari är den artmässigt värdefullaste av Lojotraktens lundar. Här finns bl.a. det största antalet lindar. Trädbeståndet är varierande och undervegetationen riklig. I den rika floran ingår bl.a. alm och den hotade rödsysslan. Sporväxtfloran är mångsidig: här växer t.ex. kvastmossan Dicranum viride som i Finland bara påträffats på tre platser, av vilka Jalassaari är den enda i Nyland.

Svampfloran uppvisar flera sällsyntheter bl.a. de hotade arterna igelkottröksvamp (Lycoperdon echinatum) och hedskål (Plectania melastoma) samt fläckriska (Lactarus controversus). En hotad insektart, Lindbergs halvknäppare (Microphagus lindbergi), har i hela världen endast påträffats på Tamminiemi.

Märkmäki är ett högt granitberg som sträcker sig ned till stranden av Lojo sjö. Här finns en representativ oligo-mesotrof bergsväxtlighet. På strandslätten på sydvästra delen av Märkmäki växer flera vresalmar, både i klibbalsbrämet vid stranden och i strandlunden. Också här växer kvastmossan Dicranum viride.

  1. Taka-Hikiä lund och Vainiola äng

Taka-Hikiälunden är en av Lojotraktens största enhetliga hassellundar. Längs bäckarna i söder finns också fuktiga, grankärrsartade frodiga bäcklundar. Här växer bl.a. nästrot, skogsknipprot, skogsbingel och dvärghäxört. Vainiola äng konstaterades i kulturlandskapsinventeringen vara en nationellt betydelsefull betesäng och en av Nylands finaste friska ängar.

  1. Hasseludden

Hasseludden i Virkby är en mycket frodig lövträdsdominerad hassellund, där det tack vare den kalkhaltiga marken växer många sällsynta och hotade växt- och svamparter. Trädbeståndet är ovanligt, här finns bara litet gran, men istället grova aspar och björkar. Här växer också flera hundra exemplar av vätteros. Hasseludden har ett särskilt unikt svampbestånd. Här växer Karstenella vernalis, en säcksvamp som inte påträffats någon annanstans i världen. Andra sällsyntheter är valköra Otidea phlebophora) som endast påträffats på ett annat ställe i Finland, samt pärontråding (Inocybe fraudans).

  1. Paloniemi ängar

Skogen i Paloniemi är småkuperad, gles bergsskog, dominerad av tall, ställvis av björk. På bergsknallarna finns det ängsväxtlighet, björkskogarna är hagartade. Växtligheten söder om vägen är kulturpräglad med bl.a. ryska inslag. Kulturlandskapsinventeringen bedömer området som regionalt värdefullt.

  1. Outamo

I Outamo finns ett större skogklätt bergsområde med flera högre toppar på stränderna av Porsaslampi och Varolanlahti. Strandklipporna vid Porsaslampi består av amfibolit, de övriga bergen av sur gnejs. På bergsbranterna ses ställvis kalkinverkan. Bergsängsväxtligheten är representativ med bl.a. backtimjan, käringkål, hällebräken, stenbräken och stinknäva. Mossfloran innehåller hotade arter, bl.a. späd frullania och klippfrullania. På Outamobergen finns flera platser där den fredade fetörtsblåvingen (Scoliantides orion) förekommer. Fetörtsblåvingen är en palearktisk art som lever i Syd- och Nordeuroa. I Finland har den påträffats på ett tiotal platser i landets södra del.

Öster om Myllylampi reser sig en hög strandbrant som består av sur gnejs. Den västra sluttningens klippvegetation övergår småningom i moskog på toppen av berget. Sipperytorna vid foten av branten är ställvis bevuxna med mesotrof mossvegetation. Som helhet betraktat är berget Myllylammenkallio ett representativt oligo-mesotroft berg. I floran ingår bl.a. den i Nyland hotade krushättemossan Ulota hutchinsiae.

Hassellunden vid Myllylampi utfallsbäck är ett fint, enhetligt hassellundsområde som huvudsakligen domineras av lövträd. Växtligheten är ståtlig och representativ.

  1. Vappula asklund

Lunden ligger nordväst om Haukkavuoris bergssluttningar. Här växer en av Nylands största naturliga askdungar. Skogen är grandominerad, men uppblandad med ask och i centrum är asken ställvis t.o.m. dominerande. Vegetationen består huvudsakligen av ormbunks- och lundkärr. Den hotade grönfjälliga fjällskivlingen (Lepiota grangei), som påträffats på bara två platser i Finland har vuxit här, liksom också en annan sällsynt art (Lepiota subgracilis).

  1. Kohagen (Karis)

Kohagens naturskyddsområde är ett tudelat lundområde vid stränderna av Bruksträsket och Lojo sjö. Kohagen är en för den sydvästfinländska sippregionen typisk representativ lund, med kalkpåverkad jordmån. Här växer bl.a. ek, och buskskiktet karakteriseras utom av hassel också av andra typiska lundbuskar som skogstry, tibast och olvon. Fältskiktet innehåller flera krävande arter. Enligt äldre uppgifter har här påträffats hotade orkidéer som rödsyssla och guckusko.

I området har också påträffats hotade svampar, t.ex. gröngul taggsvamp (Hydnellum geogenium) och grangråticka (Boletopsis leucomelaena).

  1. Lövkullaudden (Karis)

I nordvästra delen av den kalkhaltiga Lövkullaudden som sticker ut i Lojo sjö ligger en stor och mångformig lund. Uddens västra strand består av brant kalkberg. På ställen där kalkberget ligger bart växer bl.a. gräslök. I den övriga lundfloran ingår bl.a. skogsknipprot, tvåblad, dvärghäxört och skogsbingel.

Fiskgjusen har häckat här och gör det troligen fortfarande.

Publicerad 29.11.2013 kl. 13.54, uppdaterad 29.11.2013 kl. 13.53