Meiko - Lappträsk

Områdeskod FI0100021
Kommun Kyrkslätt, Sjundeå
Areal 1949 ha
Typ av område SCI

Lataa tiivistelmä virallisen Natura-tietolomakkeen tiedoista (20.8.1998) FI0100021.pdf

natura_kirkkonummi_6.gif

Beskrivning av området

Naturaområdet består av flera olika områden på gränsen mellan Kyrkslätt och Sjundeå,  tillsammans bildar de en helhet. Basen utgörs av områden som ingår i olika nationella skyddsprogram. I Kyrkslätt har skyddsobjekten förenats genom att man införlivat de skyddsområden som ingår i den blivande generalplanen i förslaget till Natura.

Det största delområdet sträcker sig norrut till stranden av Nydalsviken i Kyrkslätt, söderut över Slätmossen och västerut över Lappträsk i Sjundeå. Mindre, separata delar är sju lundar i Vols i Kyrkslätt som ingår i lundskyddsprogrammet, samt skogen på den södra stranden av Sjundeå Långträsk, som ingår i skyddsprogrammet för gamla skogar.

Huvuddelen av området består av en skogklädd obebyggd sjöplatå med näringsfattiga sjöar och tjärnar. Närheten till huvudstadsregionen gör helheten ytterst värdefull. Här ingår tio redan existerande privata naturskyddsområden och ett statsägt naturskyddsområde fredat enligt förordning, men huvuddelen av området är ännu oskyddat.

Berggrunden består huvudsakligen av granit, men på små områden finns också näringsrikare bergarter som amfibolit och kalksten, vilka möjliggör en mera mångsidig växtlighet. Berggrundens topografi är varierande, flera förkastningslinjer bildar branta dalar. På många ställen ligger berget bart och sänkorna är ofta försumpade.

Naturen är en mångsidig mosaik av karga sjöar och vattendrag, berg, myrar, gammelskog och frodiga lundar. Ett särdrag är koncentrationen av ekskog som är den östligaste i Finland. Sjöarna och skogstjärnarna är i naturtillstånd, vilket gör dem ytterst betydelsefulla. Förutom försurningshotet är vattenkvaliteten god.

Området används i stor utsträckning som lokalt friluftsområde, särskilt kring Meiko stränder. Esbo församlingar har dessutom ett lägerområde vid Korsolampi.

Eftersom sjöarna är i naturtillstånd lämpar de sig som referensmaterial för forskningen och Meiko har dessutom reserverats för vattentäkt i Kyrkslätt. Med undantag för skogsbruket är området i stor utsträckning i naturtillstånd. Eklundarna uppvisar fortfarande spår av bete, vilket gör växtligheten mera mångsidig. Hagmarkerna håller på att växa igen och åtminstone en del av dem borde restaureras.

Området är av betydelse också då det gäller naturlandskapet.Sjön  Mustjärvis branta strandklippor är särskilt imponerande. Som helhet har landskapet ödemarkskaraktär, med ekskogarna som sydligt inslag. Här finns gamla befästningar och andra spår av Porkalaparentesen 1944-56.

Området är mycket viktigt för skyddet av flera naturtyper som ingår i habitatdirektivet och fågelarter som ingår i fågeldirektivet. Också flygekorren som är en av habitatdirektivets prioriterade arter förekommer här.

Sjöar och vattendrag

På grund av områdets vattendelarkaraktär är sjöarna och vattendragen näringsfattiga och avrinningsområdena små. Meikos  avrinningsområde är t.ex. endast tre gånger större än själva sjön. Vattenkvaliteten är utmärkt eftersom området är obebyggt och den diffusa belastningen mycket liten. Sjöarna och vattendragen hotas dock av luftburen försurning.

Åtminstone Meiko och Vitträsk är oligotrofa sjöar med en rik undervattenväxtlighet. Vattnet är mycket klart och sjöarna kan räknas till notblomstersjöarna. Lappträsk har ett något mörkare vatten och hör till fräkensjöarna, vilka i sin tur ingår i habitatdirektivets kategori dystrofa sjöar. Ständerna är helt obebyggda och är troligen de mest välbevarade representanterna för dessa naturtyper i Nyland.

I området ingår dessutom 12 mindre obebyggda sjöar och tjärnar (med undantag för Korsolampi), flera med försumpade stränder. Också de representerar de dystrofa sjöarna, vilka i ett så här välbevarat naturtillstånd är mycket sällsynta i Nyland. Av bäckarna i området torde åtminstone Vaipobäcken ha ett relativt välbevarat naturtillstånd och kan därför räknas till naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor.

Skogar

I området ingår två skyddsobjekt som upptas i skyddsprogrammet för gamla skogar och är rätt stora för nyländska förhållanden.

Längs Sjundeå Långträsks södra stränder växer dels grandominerad, rötskadad och lundartad skog och dels karg bergstallskog. Torrfuror och gamla tallar med sköldbark förekommer rikligt. I östra delen finns också en liten lövträdsdominerad lund. I västra delen är naturtillståndet inte lika välbevarat som i den östra. Indikatorer på gammal skog är bl.a. en hotade art av ticka (Protomerulius caryae, Hs i hela landet), björkeldtickan (Phellinus lundellii) och tickan Phellinus viticola och tallticka (Phellinus pini).

Också i den gamla skogen vid Nydalsvikens sydvästra strand i Kyrkslätt finns områden med frisk moskog, bergig torr moskog och lundar i bäckravinerna. Gammelskogsarterna är bristfälligt undersökta, men man vet att skogen åtminstone är viktig för fågelfaunan.

Till området hör också de nationellt betydelsefulla Volslundarna som består av flera separata delar, lunden i Meiko-Trehörningen samt lunden i Lappträsk på Sjundeåsidan. Volslundarna bildar Finlands östligaste helhet av närliggande ekregionslundar av olika typ. Lundarna är viktiga för skyddet av flygekorren och nötkråkan. Växtlighetstypen är  huvudsakligen frisk och torr hassel- och ekdominerad bergsbrants-, strand- eller sluttningslund. Förutom de ädla lövträden växer här krävande lundarter, t.ex. olika lundbuskarter, lungört, stinksyska, lundranunkel och tvåblad. Bland fåglarna kan nämnas lundsångare, mindre flugsnappare, mindre hackspett och gråspett.

Lunden i Meiko-Trehörningen har ett huvudsakligen grandominerat trädbestånd, med inslag av lind och hassel. Förutom övriga krävande lundarter påträffas här skogsknipprot och den hotade arten stor låsbräken (S i hela landet, A i Nyland).

Den lilla Lappträsklunden domineras av gran i trädskiktet och hassel i buskskiktet. Fältskiktets flora är ovanligt rik, bl.a. växer här fyra bestånd av den i Nyland hotade (Hs) vätterosen. Andra relativt sällsynta lundarter är tandrot, skogsbingel och blåsuga.

Myrar

I området ingår flera myrar typiska för Skärgårdsfinlands högmossezon som ingår i myrskyddsprogrammet. De största enhetliga myrarna är Slätmossen och Grenomossen. Myrarna är geologiskt unga högmossar med ett välbevarat naturtillstånd. Bara i kanten av Grenomossen finns några diken. Myrarna är i huvudsak olika typer av fattigkärr och tallmyrar, med typisk och representativ växtlighet.

Fauna

Området är viktigt också ur fågelsynpunkt. Terrängen är huvudsakligen karg, vilket gör att bestånden inte är särskilt täta, men här finns många arter. Storlommen häckar i sjöarna och de många små tjärnarna erbjuder häckningsplatser för främst olika andfåglar. Skogshönsfåglar, ugglor, rovfåglar och hackspettar förekommer rikligt, vilket visar det vidsträckta, ödemarksartade områdets betydelse. På de öppna bergytorna häckar nattskärra och trädlärka, båda hotade arter. Dessutom häckar fyra par nötkråkor, en specialitet för området.

Områdets storlek och det faktum att det är obebyggt gör det viktigt också för många däggdjur. Här finns ett starkt mårdbestånd och en koncentration av flygekorrar, vilkas antal dock tyvärr är okänt. 

Publicerad 29.11.2013 kl. 13.12, uppdaterad 22.11.2013 kl. 14.35