De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken

Områdeskod FI0100005
Kommun Raseborg, Hangö, Ingå
Areal 52 630 ha
Typ av område SCI och SPA

Lataa tiivistelmä virallisen Natura-tietolomakkeen tiedoista (8.5.2002) FI0100005.pdf

tammisaarensaaristo_iso.gif

Beskrivning av området

Det ca. 52 000 ha stora havsområdet omfattar Pojoviken, Ekenäs skärgård från skyddsområdet Nothamn-Strömsön-Hättön i öster och sträcker sig i söder till yttre gränsen av de inre territorialvattnen och Hangö södra vikar. Skyddsobjektet är en del av det av HELCOM rekommenderade BSPA-nätverket och har i den rapport som gjordes av miljöministeriets arbetsgrupp för vattendrag som behöver särskilt skydd tagits med i kategorin havsområden som är i behov av särskilt skydd. Pojoviken, områdets innersta del, är en förkastningsdal som vid Ekenäs avgränsas av en tröskel bildad av Lojoåsen. Viken påminner om en grund fjord. Skärgården utåt havet bildas av ett lågt lutande peneplan brutet av förkastningslinjer i kustens riktning och vinkelrätt mot den. De grunda sandkantade bukterna på Hangö udds södra kust är viktiga för fågellivet. Området innefattar en fullständig serie havs-, ytter- och innerskärgårdszoner, och representerar därmed hela kusten i miniatyr. Salthalten minskar från över 0,6 i havszonen till nära noll i Pojoviken, vilket leder till att floran och faunan är nästan helt olika i vikens inre och yttre del. I det stora området i havszonen finns dessutom flera värdefulla specialskyddsobjekt, skyddsområden och områden som ingår i skyddsprogram. Dessa delområden presenteras närmare nedan.Försvarsväsendet använder området som övningsområde och för skjutövningar samt för militärt byggande. Här finns konstruktioner och anläggningar som hänför sig till försvaret.

I det stora havsområdet är målet att skydda havsbottnen, undervattensnaturen och vattenkvaliteten. Eftersom det omfattar alla skärgårdszoner från öppet hav till nästan helt sött vatten är floran och faunan exceptionellt mångisdig. Området är därför av stor betydelse för forskningen. De talrika fladorna och grunda havsvikarna är viktiga häcknings- och rastplatser för fåglar. Utom vattnen ingår det i förslaget till Natura också vissa redan existerande skyddsområden och holmar och fastlandsområden som ingår i olika skyddsporgram. Dessa har grupperats i sju delområden:

natura2000_tammisaarihankopplahti.jpg

1) Pojoviken

Den egentliga Pojoviken är en ca 15 km lång smal vik som sträcker sig från Karis och Fiskars åars mynningar till Ekenäs. Viken är den viktigaste representanten för smala brackvattensvikar bland Natura 2000-objekten i Nyland. Viken förses med sötvatten från Karis och Fiskars åar och deras avrinningsområden. På den ca 50 km långa vägen från vikbottnen till Finska viken ökar salthalten från nära noll till över 0,6 %. Som djupast är viken 40 m, men förbindelsen med havet vid Ekenäs går via en av Salpausselkä bildad tröskel, över vilken djupet även efter muddring är bara 7 m. Salthalten varierar också med djupet och årstiderna. I största delen av viken växer nästan bara sötvattensväxter. Näringsrikedomen gör floran exceptionellt rik, med många växter som i övrigt endast växer i sötvatten. Vikbottnen är också betydande för fågellivet, även om den inte hör till de allra finaste fågelområdena.

2) Ramsholmen-Stadsfjärden  (ca 120 ha mark och 450 ha vatten)

Detta delområdes viktigaste del är lundområdet på Ramsholmen, Kohagen och Högholmen i södra kanten av Ekenäs. Växtligheten varierar från torr hassellund till fuktiga klibbalskärr. Här växer alla inhemska lövträd, vilda och planterade. Många av dessa är de största som påträffats i Finland. Undervegetationen innehåller krävande arter som t.ex. den lokalt hotade smånunneörten (Corydalis intermedia). På Ramsholmen har man också påträffat en nationellt akut hotad svampart, vinterhätta (Mycena tintinnabulum). Grannholmarna i södra delen av Stadsfjärden ingår i strandskyddsporgrammet och kompletterar lundområdet. Västra Stadsfjärden är representativ både vad det gäller fågelfauna och flora. Under flyttningstiderna rastar tusentals fåglar här. Vasszonen är bred och undervattensväxtligheten rik och mångsidig med bl.a. stjärnslinke (Nitellopsis obtusa). Värdet ökas ytterligare av de gamla ekdungarna på Gullö norra strand som avgränsas av strand och åkrar. I området växer bl.a. den sällsynta backlöken (Allium oleraceum).

3) Gullö-Skåldö flada- och insjöområden (ca 200 ha mark och  440 ha vatten)

I området finns flada-området på Skåldö, en helhet bestående av Stensfladan-Nabbfladan-Juvikfladan-Kopparöfladan som hör till de finaste i hela kustområdet och representerar alla tillandningsskeden. Området är dessutom betydelsefullt som rast- och ätplats för sjöfåglarna. Här vilar hundratals sim- och dykänder och grågäss under de bästa tiderna. Under lågvattenperioder letar hundratals grönbenor och brushanar mat på de blottlagda slambottnarna. Under flyttningstiden kan man t.o.m. se simsnäppor (Phalaropus lobatus). Till häckfågelbeståndet hör bl.a. årta (Anas querquedula),  mindre hackspett (Dendrocopos minor), och gråspett (Picus canus). Betesmarkerna på Nabben och Lillö är nationellt värdefulla kulturbiotoper som omfattar ca 88 ha. På den förstnämnda växer bl.a. den lokalt hotade tagelsäven (Eleocharis quinqueflora). På Gullö finns också två sjöområden, Byträsket och Långträsket som bildar ett nästan ödemarksartat obebyggt område i mitten av Gullö. Områdets karaktär framgår av att här bl.a. häckar storlom (Gavia arctica), sparvuggla (Glaucidium passerinum) och tjäder (Tetrao urogallus). I detta delområde ingår också fågelsjön Näsebyfladan vars fågelliv är typiskt för innerskärgårdens vassbevuxna havsvikar, Edesbacka naturskyddsområde som representerar skogs- och myrnatur, samt Kopparö gårds naturskyddsområde som omfattar holmen Äskören med omgivande skär och vattenområden och är ett viktigt skyddsobjekt för sjöfåglar och undervattensnatur. Åsnaturen representeras av Stora Sandön, en flat fältaktig åsrygg som lagrats kring och mellan flera urbergsknallar. I detta område ingår också flera sandrevlar under vattenytan.

4) Hangö udds södra vikar (ca 126 ha mark och 713 ha vatten)

Området omfattar flera grunda vikar, många med sandstränder och -bottnar, av vilka en del håller på att snöras av till flador som Västerfjärden eller utvecklas till glosjöar som Österfjärden. Utanför stränderna finns klippiga skär och sandholmar som är viktiga häckningsplatser för fåglar. De låglänta strandängarna har en rik och mångsidig växtlighet. På stränderna lever flera nationellt eller lokalt hotade fågel-, insekt- och växtarter som t.ex. större strandpipare (Charadrius hiaticula), lärkfalk (Falco subbuteo), mindre hackspett (Dendrocopos minor), vitstrimmigt sandgräsmott (Catoptria fulgidella), radsprötat tinjanfjädermott (Pterophorus tridactylus), kärrknipprot (Epipactis palustris) och broskmålla (Atriplex glabriuscula). Sjöarna är viktiga rastplatser för flyttande sjöfåglar och vadare, bl.a. svanar (Cygnus sp.) och brushanar (Philomachus pugnax).

5) Tvärminne ( ca 364 ha mark, 535 ha vatten)

Området består huvudsakligen av skärgården och vattnen sydost om Hangö udd. De yttersta holmarna ligger ute i havsbandet och växtligheten begränsar sig till små ängsfickor i bergssänkorna. Största delen av skärgården är typisk ytterskärgård, med klippiga martallsbevuxna holmar. Fastlandsområdena representerar dels leende lundrik innerskärgård, dels sanddyner och -stränder. I lundarna kring Tvärminne biologiska station växer bl.a.vildapel (Malus sylvestris) och lokalt hotade växter som t.ex. grönvit nattviol (Platanthera chloranta). Här finns också Nylands enda kända förekomst av smal grynsnäcka (Vertigo angustior). På Lappviksstranden mellan Lappvik och Koverhar påträffas bl.a. det hotade sandröret (Ammophila arenaria) och bred sandbagge (Aegilia arenaria). Dyn- och ängsområdena representeras av ett ca 15 ha stort område i närheten av Tvärminne by där det finns flera hotade insektarter och sällsynta växter. Nattskärran (Caprimulgus europaeus) och trädlärkan (Lullula arborea) påträffas i dynområdet och Lappviksskogen.

6) Ekenäs skärgårds nationalpark - Ahlglo-Getskär (ca 12 500 ha)

Detta är områdets största och mest centrala skyddsområdeshelhet. Kärnan utgörs av Ekenäs skärgårds nationalpark som omfattar ca 600 ha land- och ca 4 000 ha vattenområden. Undervattensnaturen är ytterst mångsidig. Alla de mest typiska algzonerna förekommer i representativa bestånd. De skyddade vikarna erbjuder också mångsidiga undervattensbiotoper för kärlväxter. Bottentopografi är mycket omväxlande. Blåstångszonen i havsbandet och ytterskärgården uppvisar den största diversiteten. Största delen av nationalparken ligger i havs- och ytterskärgårdszonen, i norr finns också inslag av innerskärgård. Havszonen som gränsar mot det öppna havet karakteriseras av trädlösa, kala klippskär, som till största delen består av röd granit. På de största holmarna finns nödvuxna talldungar, björk och klibbal. Havszonen har också en rik fågelfauna, med ejdern (Somateria mollissima) som den vanligaste arten. Sällsyntare arter är grågås (Anser anser), labb (Stercorarius parasiticus), tordmule (Alca torda) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Jussarö avviker från övriga holmar genom sin urskog bestående av tall och gran. Där finns bl.a. en hotad lav violettgrå tagellav (Bryoria nadvorkiana) och lundsångare (Phylloscophus trochiloides). Ytterskärgårdszonen slutar vid den marina skogsgränsen där tallskogen tar vid. I denna zon består berggrunden främst av mörka djupbergarter. Många holmar har en slingrande strandlinje där flador och glosjöar småningom avsnörs. Slankstarren (Carex flacca) är en av de sällsyntaste växtarterna i området. Innerskärgårdszonen representeras av av Älgö-området med sina vassbevuxna vikar. Älgö har också tre sjöar med bl.a. brunag (Rhynchospora fusca) och liten daggört (Drosera intermedia) växande på de våta strandmyrarna. Också fågelfaunan är ödemarksartad, här häckar t.ex. en hotad art (berörda parter får information på begäran av den regionala miljöcentralen), storlom (Gavia arctica) och berguv (Bubo bubo).

Det privata naturskyddsområdet Ahlglo och Getskärs, som tillhör skärgårdsmiljöstiftelsen, har en natur som motsvarar nationalparkens. Ahloglo omfattar ca 70 ha mark och ca 720 ha vatten, Getskär ca 80 ha mark och ca 392 ha vatten.

Öster om den nuvarande nationalparken ligger kobbarna Blekharun, Sköldharun, Lerharun och Sköldharukobbarna samt havsområdet i söder med ca 30 ha kobbar och 6 600 ha vatten. Dessa områden är särskilt viktiga för häckande och flyttande sjöfåglar. dessutom finns här en gråsälspopulation ( Halichoerus gryphus) som uppskattas till mellan 10 och 30 individ.

7) Nothamn-Strömsö-Hättö (464 ha mark, 3 174 ha vatten)

Helheten kompletteras slutligen med några skyddsområden som grundats för att skydda sjöfågelfaunan. Dessa omfattar ett tjugotal större holmar i havszonen och ett stort antal småholmar i ytterskärgården. Av Natura 2000-typerna ingår här undervattensvegetation på hårda bottnar, vegetationsklädda kustnära havsklippor i Atlantkust och Östersjökust samt boreala skär och öar i Östersjön.


Publicerad 29.11.2013 kl. 13.13, uppdaterad 22.11.2013 kl. 12.27