Jätteflokorna

I Finland förekomer främst två arter av jättefloka: kaukasisk jättefloka (Heracleum mantegazzianum) och jättebjörnflokan (Heracleum persicum). Även en tredje art (Heracleum sosnowskyi) lär förekomma i landet. Jätteflokorna kommer från Kaukasien och de infördes till Finland som trädgårdsväxter. Kaukasiska jätteflokan har flera namn: jättefloka, jätteloka, jättebjörnloka, kaukasisk björnloka, kaukasisk jättefloka, kungsholmsloka, sibirisk jättebjörnfloka, tromsöloka och tromsöpalm.

Jätteflokorna är högväxta örter och hör till de flockblomstriga växterna Apiaceae, liksom hundkex (Anthriscus sylvestris), strätta (Angelica sylvestris L.), kvanne (Angelica archangelica L.), björnfloka (Heracleum spondylium L.), morot (Daucus carota L.) och palsternacka (Pastinaca sativa L). Samtliga flockblomstriga växter har en pålrot och en paraplyformad blomställning.

Hur man skiljer jätteflokan från andra liknande flockblomstriga arter

I vår natur finns flera flockblomstriga växter. Följande artkänntecken anges i "Pinkka" av Helsingfors universitet:

Dessa inhemska arter bör inte förväxlas med jätteflokorna, och de bör inte utrotas. Dessutom är kvanne en fredad art söder om Uleåborgs län. Om du inte med säkerhet kan skilja på arterna så bör du be om hjälp med artbestämmningen.

Jättiputki_Terhi Ryttäri

Kaukasisk jättefloka (Heracleum mantegazzianum). © Terhi Ryttäri.

Jätteflokornas egenskaper

Jätteflokorna är storväxta örter och är mycket konkurrenskraftiga. De förekommer i flera olika miljöer, på åkrar, i skogar och längs sjösträder och vattendrag. På goda växtplatser bildar växterna stora och täta bestånd som täcker den ursprungliga vegetationen.

Bekämpningen av jätteflokan försvåras av att arterna bildar stora mängder frön som sprids lätt både med vind och vatten, och växtsaften kan orsaka hudskador vid inverkan av solljuset.

Bekämpningen av jätteflokorna är arbetskrävande eftersom fröna kan bibehålla grodbarheten under flera år. Fröna lagras i en långlivad fröreserv en sk. fröbank i marken. Inom lokaler med en fröbank finner man ofta stora och små plantor av jättelokan, annu flera år efter att moderplantan har avlägsnats.

Jätteflokorna orsakar stora problem inom flera länder i Europa och Nordamerika, och det satsas stora summor för att bekämpa spridningen av arterna.

I vissa delar av Skottland har arterna invaderat flodstränder och orsakat stora skador på fritidsfisket. Eftersom jätteflokans frön sprids speciell lätt vidare med vatten bör man se till att den avlägsnas från sjöstränder och vattendrag innan den har satt frö.

Hur blir man av med jätteflokan?

Små bestånd blir man av med, genom att gräva upp växtens rötter, kapa av roten nedanför tillväxtpunkten. Större bestånd kräver mera arbete eftersom det finns småplantor som tar över då moderplantan avlägsnats,  och det finns frön i marken som bibehåller grodbarheten under flera år.

Det viktigaste är att nya frön inte bildas och att bekämpningen förtsättes tills artern har utrotats. Vid bekämpning av större bestånd kan man använda kemiska bekämpningsmedel, men man bör läsa noga föreskrivterna, bekämpningsmedlen får inte spridas i närheten av vatten och vattendrag. efter kemisk bekämpning kvarstår småplantorna och fröna.

Anmäl förekomsterna av jätteflokorna i naturen

De i naturen förekommande bestånden bör anmälas via nationella portalen för främmande arter

Vid frågor kontakta

Överinspektör Harry Helmisaari, Finlands miljöcentral

Information om arten och dess bekämpning

Publicerad 7.6.2013 kl. 13.57, uppdaterad 2.7.2015 kl. 11.55