Sjuka, skadade och döda djur

Vilda djur som är i behov av hjälp

Man bör sträva efter att hjälpa vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd. I djurskyddslagen föreskrivs om ett allmänt ansvar att hjälpa skadade djur. Naturvårdslagen innehåller för sin del en förpliktelse att hjälpa fridlysta djur som skadats, och jaktlagen en förpliktelse att hjälpa vilt och icke fredade djur.

Skadade djur får inte utsättas för förlängt lidande. Om djuret är i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot det att hålla det vid liv, ska det enligt djurskyddslagen avlivas, eller så ska avlivning ombesörjas.

Ett djur kan omhändertas tillfälligt för skötsel och transport. Man bör dock först säkerställa att djuret verkligen är i behov av hjälp. Ett djur som verkar vara övergivet är nödvändigtvis inte det. Fågelmammor kan t.ex. ofta avvakta situationen på avstånd och återvända till platsen när människorna har begett sig iväg. Fågelmamman är alltid den som bäst kan ta hand om fågelungen. Att hålla vilda djur i hemförhållanden är tillåtet endast under den tid nödvändig skötsel pågår.

Skadade djur kan uppleva människans närvaro som hotfull och börja försvara sig så gott de kan. Det är därför viktigt att gå försiktigt till väga och skydda sig på lämpligt sätt. Vid behandling av ett skadat, sjukt eller dött djur bör man alltid använda skyddshandskar och iaktta god hygien.

Närmare råd om skötsel av skadade djur finns t.ex. på Högholmens djurgårds webbplats.

Skadade däggdjur

Vissa djurgårdar tar emot vilda djur som är i behov av hjälp, också sådant vilt som avses i jaktlagen. Det lönar sig alltid att först kontakta djurgården per telefon.

Sådant vilt enligt jaktlagen som påträffas i skadat tillstånd kan också anmälas till områdets ägare, till den som innehar jakträtten eller till polisen.

Skadade hjortdjur eller stora rovdjur ska anmälas till polisen eller till viltcentralens regionkontor. Polisen och organisationen suurriistavirka-apu (SRVA), som består av jägare som ger polisen handräckning när det är fråga om storvilt, ser till att djuret spåras upp och sköter om det på det sätt som situationen kräver.

Också de kommunala djurskyddsmyndigheterna, djurskyddföreningarna och de regionala räddningsverken vet hur skadade vilda djur ska skötas och behandlas.

Skadade fåglar

I frågor som gäller skadade fåglar kan man kontakta t.ex. Högholmens djurskötare, Pyttis fågelvårdshem som upprätthålls av Sydöstra Finlands naturskyddsdistrikt, fågelgården i Heinola, Ranua Zoo eller Ähtäri djurpark.

Döda djur

Enligt naturvårdslagen får fridlysta djur som påträffas döda inte tas om hand. Ett sådant djur kan sändas till en statlig forskningsanstalt för undersökning så att dödsorsaken kan fastställas. Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) tar också emot andra vilda djur så att dödsorsaken ska kunna undersökas och olika sjukdomar följas upp.

Om ett stort antal döda djur, t.ex. fåglar, påträffas ska detta anmälas till Evira och till närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen).

Dött eller avlivat vilt ska anmälas till den som innehar jakträtten i området, om denna har rätt att jaga detta viltslag i området. Varg, brunbjörn, utter, lodjur och järv som påträffats döda hör till staten och ska skickas till ett forskningsinstitut som bedriver viltforskning.

Naturhistoriska centralmuseets monitorering

Naturhistoriska centralmuseet (Luomus) har på miljöministeriets begäran sedan mars 2006 samlat in uppgifter om antalet döda, sjuka och skadade djur som påträffats i Finland. Med hjälp av monitoreringssystemet ska museet ha beredskap att kartlägga en eventuell spridning av fågelinfluensa bland Finlands fauna, men samtidigt samlar museet också mer generellt in information om de döda djur som påträffas i Finland.

Museet samlar in observationer av ryggradsdjur i Finland, dvs. däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur och fiskar, i de fall dödsorsaken eller orsaken till skadan inte kan hänföras till normal mänsklig aktivitet.

Det är förbjudet att omhänderta valar som påträffas döda. En val som påträffats död ska enligt lag skickas antingen till Naturhistoriska centralmuseet eller till Livsmedelssäkerhetsverket Evira.

Döda saimenvikare ska anmälas till Forststyrelsen eller till polisen.

Fisk- och kräftdöd

Betydande fall av fisk- och kräftdöd ska anmälas till närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen). Dessa fall kan med fördel även anmälas till polisen.

Anvisningar för behandling av död fisk

Spara flera fiskar som prov omedelbart efter att du har observerat fiskdöden. Det bästa provet är en så färsk fisk som möjligt, helst ännu levande med symtom. Placera provfiskarna så snabbt som möjligt i kall förvaring, dock inte i frys. Svep de kylda fiskarna i vått smörpapper och packa dem till exempel i en tät plastburk med lock eller i en plastpåse. Enbart en plastpåse är inte en bra förpackning för provfiskarna och frysning försämrar avsevärt provets kvalitet för undersökningsändamål. För eventuella fortsatta undersökningar förvaras fisken bäst i kylskåp i cirka 1-2 graders temperatur.

Anteckna också alla omständigheter som kan ha samband med fiskdöden, till exempel exceptionell grumling eller vattnets färg, skum, algmängden, vattnets temperatur.

Ta kontakt med kommunens miljömyndighet eller den lokala NTM-centralen genast efter att du har gjort observationen. Kommunen och NTM-centralen överväger om det finns behov av fortsatta utredningar, bland annat vilka vattenprov och fiskundersökningar som behövs och behovet av att skicka prov för vidare undersökningar vid Livsmedelssäkerhetsverket.

  • NTM-centralernas kontaktuppgifter (ely-keskus.fi)
  • Livsmedelssäkerhetsverket Evira fortsätter sommaren 2016 utredningarna av laxdöden i samarbete med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Sverige. Information om insjuknade laxfiskar kan också lämnas via webbportalen. Observationsmaterialet är tillgängligt för Finland och Sverige.

Döda sälar och valar

Döda sälar ska anmälas till Naturresursinsitutet (Luke).

Publicerad 8.6.2016 kl. 14.04, uppdaterad 8.6.2016 kl. 14.40
Utgivare: