Metoder att styra miljövården

Med styrmetoder i samband med miljövården avses rent allmänt de åtgärder från myndigheternas sida genom vilka de försöker begränsa eller på annat sätt styra människors och företags miljöskadliga beteende.

Från åtgärdande av miljöskador till förebyggande aktiviteter

Inom den miljöpolitiska styrningen bytte man synsätt på 1980-talet. Från att ha granskat enskilda specialfrågor övergick man till att se miljön som en helhet. Medan styrmetoderna tidigare fokuserats på att åtgärda skador utvecklades de nu så att man i stället började förebygga skador och direkt ingripa i verksamheten inom olika sektorer i samhället.

De styrmetoder myndigheterna tillämpar är av tre slag: juridiska, ekonomiska och kunskapsmässiga.

Juridisk styrning

Sedan gammalt försöker man komma till rätta med miljökonsekvenserna genom att kräva miljötillstånd för vissa typer av verksamhet. Dessutom kan man antingen förbjuda användningen av vissa ämnen eller sätta gränser för utsläppen. Det finns bestämmelser om särskilda tekniska normer, om producentens ansvar för avfallshanteringen och om begränsningar av utnyttjandet av miljön (naturskyddsområden, bilfria zoner i centrum). Även planeringen av markanvändningen och planläggningen av områden regleras genom lagstiftning.

Ekonomisk styrning

Medan den juridiska styrningen för det mesta består av befallningar och förbud, är den ekonomiska styrningen ett slags lockrop – uttryckligen med pengar som morot. Producenten eller konsumenten får en belöning när de beter sig bättre än tidigare från miljösynpunkt. Till den ekonomiska styrningens metoder hör dels skatter och avgifter, dels olika slags finansieringsstöd till företag, andra näringar och enskilda människor. Kännetecknande för de här metoderna är att den ena av parterna i penningrörelsen är en myndighet. Dessutom finns det metoder för ekonomisk styrning där myndigheten bara skapar ramen för de avgifter som betalas inom den privata sektorn. Pantsystemet för flaskor och handeln med utsläppskvoter är exempel på sådana ekonomiska instrument.

Kunskapsmässig styrning

Det är ofta svårt och ibland helt omöjligt att finna den som orsakat ett miljöproblem. Det är därför nödvändigt att den offentliga förvaltningen i sin strävan att nå de miljöpolitiska målen kompletterar de hårda metoderna med metoder av annat slag. Att följa miljöns tillstånd och informera om resultaten är en sådan informativ styrningsmetod, likaså den mångsidiga forskningen, utbildningen och främjandet av miljömedvetenheten. Genom kunskapsmässig styrning (t.ex. miljömärkning) försöker man också rikta konsumtionen mot varor och tjänster som är mindre skadliga för miljön.

Frivilliga styrmetoder

Utöver den styrning som myndigheterna står för kan företag och sammanslutningar tillämpa olika slags frivilliga, marknadsbaserade styrmetoder där aktörens eget ansvar för förbättringen av miljöns tillstånd framhålls. Så har till exempel olika branscher ingått energisparavtal med ministerierna. En del företag har också engagerat sig i en kontinuerlig förbättring av miljövården genom att införa miljösystemen EMAS eller ISO 14001.