Projektbeskrivning
Bakgrund
Ramdirektivet för vatten och genomförande av vattenvård
Enligt Europeiska unionens ramdirektiv för vatten ska en god ekologisk status för vattendragen ha uppnåtts senast 2015. Det största problemet för vattendragen i Europa i dag är eutrofiering, som beror på att näringsämnesbelastningen är för stor. Även i Finland är en förutsättning för att vattnens ekologiska status ska förbättras att näringsämnesbelastningen minskar kraftigt, men också andra restaureringsåtgärder behövs. De krävande målsättningarna, den korta tidtabellen och de begränsade resurserna leder till att samarbetet måste utvecklas och att man måste hitta kostnadseffektiva metoder att bedriva vattenvård. Den centrala utmaningen för praktisk vattenvård är att anpassa användningsändamålen för vattendragen med de ekologiska målsättningarna.
|
 |
|
Bild: Sanna Tikander
|
Enligt lagen om vattenvårdsförvaltning (1299/2004) ansvarar de regionala miljöcentralerna (numera ELY-centralerna) för planering av regional vattenvård. Enligt de vattenförvaltningsplaner som Statsrådet godkänt ska vård- och restaureringsåtgärderna genomföras på två plan: genom nuvarande praxis och tilläggsåtgärder. Förvaltningsplanerna för vattenförvaltningsområdet Kumo älv–Skärgårdshavet–Bottenhavet, åtgärdsprogrammen för Egentliga Finland och Satakunda samt vattendragsspecifika utvecklingsprogram inom samarbetsprogrammen Satavesi och Pro Skärgården bildar ramarna för vattenvårdsverksamheten inom ELY-centralen i Egentliga Finland. Målet är att minska belastningen på vattendragen och att genomföra restaurering. Till skillnad från själva planeringsprocessen för vattenvård har myndigheterna inte ansvar för att åtgärderna genomförs och ingen särskild finansiering har anvisats för genomförande av tilläggsåtgärder.
För att bedöma användningstrycket och effekterna av trycket samt för att verkställa vattenvården behövs organisations- och sektorsövergripande verksamhet. Vattendragsområdena ska betraktas både som helheter och utgående från lokala utgångspunkter. Det är centralt att alla grupper som har intresse i vattendragsområdena förbinder sig till att verkställa vattenvården.
Fågel- och habitatdirektivet samt genomförande av naturskydd
Syftet med Europeiska unionens fågel- och habitatdirektiv är att trygga nätverket av livskraftiga naturtyper och arter. Eutrofiering av vattnen och våtmarker, vassens utbredning samt igenväxt av vattendragen utgör de största hoten för de flesta områden i Europa som ingår i naturskyddsnätverket Natura 2000.
Nästan alla våtmarker inom Natura-nätverket omges av jordbruksmiljö eller gränsar till jordbruksmiljö och bevarandet av öppen åkermark och vård av strandängar är nyckelfrågor för såväl insekt- som växt- och fågelbeståndet. Ifall vården av våtmarker och strandängar upphör försvagas den gynnsamma skyddsnivån för naturtyper och arter i allmänhet. Därtill kunde våtmarker utnyttjas i företagsverksamhet i större utsträckning än vad de nu görs – i landskapsvård, turism och för rekreation i det fria.
Våtmarker på sötvattensområden bromsar också eutrofieringen av Östersjön genom att binda sediment- och näringsämnen. Våtmarkerna fungerar som avledare för koldioxid, men de spelar också en stor roll vid produktion av föda och som skydd mot extremt väder. Grunda sjöar och havsvikar samt översvämmade ängar fungerar som ”översvämningsreservoarer”, de lindrar kraftiga och snabbt växlande väderfenomen.
Våtmarksområdena inom Natura-nätverket, särskilt fågelvikarna längs med kusterna, innehas i sydvästra Finland främst av privata jordbrukare och markägare. Genom att vårda Natura-områden kan naturvärdena, vattenskyddet, rekreationsbruket, turismen och landskapsvården främjas och på så sätt uppnås ett nätverk av naturrelaterad verksamhet – ekosystemtjänster – som på ett så bra sätt som möjligt kan vara till nytta för människorna. Av särskild vikt är att genomföra en planering som baserar sig på deltagande, med hjälp av vilken markägarna och andra användare involveras i planeringen av naturvården. På statsägda områden genomförs samma typ av arbete av Forststyrelsen.
I den särskilda vasstrategin för kustområdena i södra Finland har man som vision att havsstrandängarna och vassruggarna i strandzonerna skulle bilda ett optimalt nätverk för naturens mångfald, vattenskydd, rekreationsbruk och nyttjande. En integrerande planering av vård och användning gör den nuvarande planeringen av naturens mångfald (lumo) mera omfattande, så att den närmar sig "all planering". Särskilt möjligheten att utnyttja vassområdena som lokal bioenergi är intressant. Vision
Projektet verkställer verksamhetslinje 3 i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland ”Att förbättra livskvaliteten i landsbygdsområden och uppmuntra mångfald i landsbygdsekonomin” och åtgärd 323 i samma program”Bevarande och uppgradering av natur- och kulturarvet på landsbygden”.
Projektet har två allmänna målsättningar:
- Med projektet strävar man efter att i enlighet med Europeiska unionens ramdirektiv för vatten främja att en god vattenstatus uppnås i Satakunda och Egentliga Finland genom att stödja utvecklingen av samarbetet inom vattenvården samt genomförandet av restaurerings- och vårdåtgärder på vattendragsnivå.
- Med projektet strävar man efter att i enlighet med Europeiska unionens fågel- och habitatdirektiv främja en gynnsam skyddsnivå för naturtyper och arter samt att samordna skyddet av naturtillgångarnas mångfald och genomförandet av målsättningarna för nyttjande av naturtillgångar i Satakunda och Egentliga Finland.
Den primära målgruppen för projektet består direkt eller indirekt av aktörer som är sammanbundna med vatten- och naturvård i landsbygdsområdena i Satakunda och Egentliga Finland. Till dessa hör bland annat myndigheterna, landskapsförbunden, de ekonomiska regionerna, kommunerna, byarna, utvecklingscentralerna, näringslivet, experter, intressebevakningsinstanser, tredje sektorn, allmänheten samt media. Inom projektet skapas nätverk och samarbete också med landskapen Södra Österbotten och Birkaland vad gäller Karvianjoki och Kumo älv.
Ett mål för projektet är att förbättra kvaliteten på livsmiljön, trivsamheten och förutsättningarna för mänsklig verksamhet på landsbygden genom att man värnar om miljöns tillstånd och naturvärden. På så sätt har invånarna och näringslivet i Satakunda och Egentliga Finland nytta av projektet. Man informerar om de resultat och de erfarenheter som man får under projektets gång. På detta sätt kan resultaten och erfarenheterna även utnyttjas nationellt och internationellt. Verksamhet
Till sin funktion är projektet ett ”paraply” under vilket fyra olika delar förverkligas.
Genomförande av vattenvård för vattendragen i Satakunda och Egentliga Finland
I vattenvårdsdelen inleds inom samarbetsprogrammen Satavesi- och Pro Skärgårdshavet vattenförvaltningsplanen för vattenvårdsområdet Kumo älv–Skärgårdshavet–Bottenhavet samt på lokal nivå verkställandet av vattendragsområdenas utvecklingsprogram i samarbete med olika aktörer.
Detta genomförs genom att olika projektinitiativ samlas in och främjas samt genom att samarbetet och verksamheten inom vattenvården utvecklas i olika pilotprojekt. Inom verksamheten för projektet Eget vatten i bättre skick organiseras uppföljning av vattnens kvalitet på eget initiativ samt en modell för hur lokala aktörer kan informera om miljömedvetenhet. För att förbättra vattnens status används också den vattenstatusmodell samt den granskningsmodell för kostnadseffektiva åtgärdskombinationer som Finlands miljöcentral utarbetat.
Delaktig skötsel- och användningsplanering för Natura-våtmarkerna och näravrinningsområdena i Satakunda och Egentliga Finland
I delen för skötsel- och användningsplanering utarbetas skötsel- och användningsplaner för fyra våtmarks- och vattendragsområden som omfattas av nätverket Natura 2000 i Satakunda och för fem områden i Egentliga Finland. Målet med planerna är att styra vården och användningen av områdena så att naturvärdena tryggas samt att samordna naturskyddet, rekreationsbruket och andra användningsändamål med varandra. I planeringsprocessen som baserar sig på delaktighet inbjuds markägare i området samt andra intressenter att delta i planeringsarbetet. Samtidigt testas och genomförs olika naturvårdsarbeten på området.
Integrerad kustområdesplanering och utnyttjande av bioenergi i Satakunda och Egentliga Finland
Integrerad kustområdesplanering är en planeringsprocess där man kombinerar skydd av havssträndernas biologiska mångfald med nyttjande av naturvärden, rekreationsbruk och målsättningarna för landskapsvården. Inom projektet fästs den största uppmärksamheten vid vassruggarna och havsstrandsängarna i Satakunda och Egentliga Finland och man strävar efter att hitta det optimala nätverket av vassruggar som utnyttjas i bioenergi- och byggindustrin, havsstrandsängar som hålls öppna och vassruggar som ska bevaras. Därtill utreder man inom projektet hur vassruggarna kan utnyttjas, vilka kostnader och möjligheter detta medför samt bereder ett förslag på hur utnyttjande av vassruggar kan anslutas till jordbrukets miljöstöd. Förvaltning
Inom förvaltningsdelen styrs ekonomin, växelverkan, informerandet och verksamheten inom projektet. I denna del verkställs också projektets genomslagskraft.
|