Osäkerheter i anslutning till kvalitetsklassen för ytvatten

Trots att klassificeringen är mycket täckande, förblir framförallt små insjöar och åar oklassificerade. Det finns inte aktuell information om vattenkvaliteten i alla ytvatten. Även stora sjöar som är så pass bra, att de hör till klassen god, har oftast bara en mätplats som följs upp regelbundet och som ligger på öppen fjärd i sjöns djuphölja.

På basis av en mätplats erhålls en genomsnittlig uppfattning av vattenkvaliteten i sjön. I den obligatoriska kontrollen av belastade vatten är mätplatserna placerade så att till vattenkvaliteten olika delar kan klassificeras skilt.

I användbarhetsklassificeringen beaktas ytvattnet ur människans synvinkel. En naturligt hög humushalt sänker klassen, trots att ytvattnet skulle vara i naturtillstånd, eftersom vattnets användbarhet som råvatten är försämrad. Också när det gäller närsaltshalterna finns det naturliga, av bergarten och jordmånen beroende skillnader mellan vattnen som inte beaktas i den nuvarande klassificeringen.

Grunda och eutrofierade fågelvatten är värdefulla objekt, trots att deras tillstånd ur användbarhetsklassificeringens synvinkel kan vara försvarligt eller t.o.m. dåligt.

Att placera olika ytvatten i en femgradig skala är inte helt problemfritt. Utgående från klassificeringskriterierna ligger många ytvatten mitt emellan två klasser. Det finns också fall när vattenkvaliteten i allmänhet är god, men förekomsten av skadliga ämnen och eventuell risk för människans hälsa sänker klassen.