Utsläppshandeln inom Europeiska unionen
Direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (2003/87/EG) trädde i kraft år 2003. Utsläppshandeln i EU inleddes i början av år 2005. Direktivet skapar en markand för utsläppssätter i hela gemenskapen.
I Finland gäller utsläppshandeln ca 500 energiproduktions- och industrianläggningar. Inom EU omfattas över 12 000 anläggningar av utsläppshandeln. Alla 27 medlemsstater i unionen är med i utsläppshandeln.
Syftet med EU:s utsläppshandelsdirektiv (2003) är att hejda klimatförändringen och att uppnå de mål som Europeiska unionen och Kyotoprotokollet till klimatkonventionen uppställer för att bekämpa klimatförändringar.
Utsläppshandeln är kostnadseffektiv klimatpolitik, eftersom den marknadsstyrda utsläppsminskningen sker där det är billigast.
EU:s system med utsläppshandel är gemenskapens interna politiska åtgärd och den bör inte blandas ihop med den internationella handeln (mellan länderna) som avses i Kyotoprotokollet.
Utsläppshandelns första period täckte åren 2005 – 2007. Utsläppshandeln gäller koldioxidutsläpp (CO2) från förbränningsanläggningar som är större än 20 megawatt och processerna i vissa stål-, mineral- och skogsindustrianläggningar. I Finland omfattas också en del små fjärrvärmeanläggningar av utsläppshandeln. Med hänsyn till aktiviteten på marknaden och systemets kostnadseffektivitet är det motiverat med ett så omfattande system som möjligt.
Utsläppshandeln gäller följande verksamheter:
|
VERKSAMHET
|
KAPACITETSGRÄNSER
|
|
Energisektorn
|
|
|
Förbränningsanläggningar (med undantag för anläggningar för hantering av farligt avfall och kommunalt avfall)
|
installerad kapacitet över 20 MW
|
|
Oljeraffinaderier
|
|
|
Koksverk
|
|
|
Produktion och förädling av järnmetaller
|
|
|
Anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm
|
|
|
Anläggningar för tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning
|
kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme
|
|
Anläggningar inom mineralindustrin för produktion av
|
Produktionskapacitet:
|
|
cement
|
mer än 500 ton/dag
|
|
kalk
|
mer än 50 ton/dag
|
|
glas/glasfiber
|
mer än 20 ton/dag
|
|
keramiska produkter genom bränning
|
mer än 75 ton/dag eller när det gäller ugnar: mer än 4 m3 eller 300 kg/m3
|
|
Andra industrianläggningar
|
|
|
Produktion av pappersmassa av trä eller andra fibrer
|
|
|
Pappers- och kartongtillverkning
|
kapacitet som överstiger 20 ton per dag
|
Fördelning av utsläppsrätter för perioden 2008-2012
Kommissionen har gett sitt beslut om medlemsstaternas förslag till nationella fördelningsplaner för perioden 2008-2012. Behandlingen av ärendet är dock fortfarande delvis på hälft.
I Finland har lagen om utsläppshandel (683/2004) ändrats så att den motsvarar fördelningsplanens 2008-2012 behov. I lagen ingår bl.a. fördelningskriterierna för branschvisa utsläppsrätter under den andra utsläppshandelsperioden. I Finland ansvarar arbets- och näringsministeriet för lagen om utsläppshandel och för beredningen av den nationella fördelningsplanen.
I Finland delas utsläppsrätterna ut gratis både under den första och den andra perioden. Medlemsstaterna kan också auktionera ut högst 10 procent under den andra perioden. Flera medlemsstater har för avsikt att tillämpa auktionsmöjligheten under den andra perioden.
Utsläppstillstånd av Energimarknadsverket
Anläggningar som omfattas av utsläppshandeln får inte drivas utan utsläppstillstånd av utsläpps-handelsmyndigheten. I Finland ansöker verksamhetsutövaren om utsläppstillstånd för växthusgaser av Energimarknadsverket. Tillståndsansökan skall innehålla uppgifter om bl.a. den teknik som används, råmaterial, utsläppskällor samt om övervakning och rapportering av utsläpp. I tillståndet förutsätts att anläggningen övervakar koldioxidutsläppen på ett tillförlitligt sätt och skickar in en utsläppsrapport varje år.
Anläggningar som omfattas av utsläppshandeln ansvarar för kontroll och rapportering av utsläpp i enlighet med anvisningarna. EG-kommissionen har publicerat anvisningar om kontroll och rapportering av utsläpp. Anvisningarna har reviderats för utsläppshandelns andra period. Innan utsläppsrapporterna skickas till myndigheten som sköter utsläppshandeln skall de verifieras. För verifieringen ansvarar en oavhängig part som också gör upp ett utlåtande i ärendet.
Anläggningar som omfattas av utsläppshandeln bör följa de utsläppsgränser som de har beviljats. Om en anläggnings totala utsläpp överstiger de utsläppsrätter den tilldelats måste anläggningen antingen minska sina utsläpp eller köpa fler utsläppsrätter på marknaden. På motsvarande sätt kan ett företag sälja överskottet eller spara utsläppsrätterna för nästa år.
En verksamhetsutövare som inte har returnerat ett tillräckligt antal utsläppsrätter måste betala böter. Bötesavgifterna är 100 euro/CO2-ton under den andra perioden.
Under utsläppshandelns andra period kan verksamhetsutövarna utnyttja s.k. utsläppsreduceringar som erhålls via Kyotoprotokollets projektmekanismer inom utsläppshandeln. Det finns noggrannare bestämmelser om detta i den nationella fördelningsplanen.
Reform av direktivet om utsläppshandel
Kommissionen publicerade 23.1.2008 sitt förslag om reform av direktivet om utsläppshandel. Förslaget ingår i kommissionens s.k. klimat- och energipaket. Reformen gäller systemets tredje period, dvs. tiden efter 2012. Målet är att ett beslut om reformen ska kunna fattas före början av år 2009.
Mer information
Överingenjör Magnus Cederlöf, miljöministeriet, miljövårdsavdelningen, 020 490 7303, 050 361 6439, förnamn.efternamn@ymparisto.fi
|