Ängar vid havsstranden

Det finns strandängar längs hela Finlands kust. © Anne Raunio.

Särdrag

Ängarna vid havsstranden är öppna. Vegetationen består främst av låga ört- och gräsarter. Buskarna och träden är få till antalet. På ängarna kan finnas små vattenpölar och fläckar av saltmark. Växtligheten på de skyddade ängarna vid havsstranden är naturlig eller har formats av slåtter och betesgång.

Var finns de och hur vanliga är de?

Det finns strandängar längs hela Finlands kust. Särskilt vid Bottniska viken är strandängarna mycket vidsträckta.

När betesgången upphör och stränderna blir övergödda försvinner ängsväxtligheten. Ängar förstörs också av strandbyggande och utdikning.

Arter

Ängsvegetationen vid havsstränderna domineras av ört- och gräsväxter som bildar längsgående zoner på stranden. På grund av variationerna i markytan uppkommer ställvis fläckar av olika slags växtlighet. Zonindelningen och den fläckvisa växtligheten gör havsstrandängarna mycket artrika.

Under flyttningen och häckningstiden söker många vadarfåglar sin föda på de största strandängarna vid havet. Där häckar bl.a. ängspiplärka, gulärla, rödbena och tofsvipa. Den extremt hotade sydliga kärrsnäppans häckning lyckas endast på tillräckligt stora, öppna ängar. På ängarna vid havsstranden lever många fjärilar, skalbaggar och andra ryggradslösa djur.

Vad får man göra?

För att hålla vegetationen låg borde havsstrandängarna, särskilt på de högre partierna av stranden, i allmänhet slås eller användas som betesmark.

Utflykter och friluftsliv är tillåtet, men bör undvikas under fåglarnas häckningstid.

Vad är inte tillåtet?

Den boskap som betar på ängarna skall inte få tilläggsfoder. Betesgången på strandängen bör inte heller alterneras med bete på odlade betesmarker eftersom det bidrar till övergödningen av stranden och vattendragen.

Det är inte tillåtet att bygga på skyddade ängar vid havsstranden och området får inte heller dikas eller muddras. Under fåglarnas häckningstid bör all form av störning undvikas.

Skötselavtal och miljöstöd

Markägaren och den regionala miljöcentralen kan ingå ett skötselavtal för att trygga skötseln och användningen av havsstrandängen. Skötselavtal inom miljöstödet för jordbruk är också möjliga.