Nationalstadsparker

En nationalstadspark kan inrättas när man vill bevara ett kultur- eller naturlandskap, historiska särdrag, värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden inom ett område som hör till den urbana miljön.

Till en nationalstadspark kan anslutas områden som i en plan enligt markanvändnings- och bygglagen har avsatts som park, rekreations- eller skyddsområde eller för någon annan användning som är lämplig med tanke på syftet med en nationalstadspark. Områdena skall i första hand ägas av staten, kommunen eller något annat offentligt samfund, men med ägarens samtycke kan även andra områden anslutas till parken.

Staden söker, miljöministeriet beslutar

	Nationalstadsparken i Tavastehus. Foto: Tavastehus stad

Ansökan om att inrätta en nationalstadspark görs av staden. Ansökan bereds i samarbete med stadsborna, dem som äger mark eller byggnader på parkområdet samt miljömyndigheterna – i första hand miljöministeriet.

Beslut om att inrätta en stadspark fattas av miljöministeriet. Bestämmelser som stadsstyrelsen har godkänt innan beslutet fattas kan utfärdas i samband med beslutet.

I praktiken utfärdas dock största delen av bestämmelserna om stadsparken i skötsel- och nyttjandeplanen, som utarbetas av staden och den regionala miljöcentralen. Skötsel- och nyttjandeplanen godkänns av miljöministeriet.

Enhetliga kriterier för bedömningen

	Hackspettsholk i Heinola stadspark. Foto: Heinola stad

För att identifiera och bedöma nationalstadsparker användas enhetliga kriterier som garanterar att städerna behandlas rättvist och att stadsparkerna håller samma standard i hela landet.

Det finns fyra kriterier:

En nationalstadspark skall innehålla

• naturområden som är viktiga för bevarandet av stadsnaturens mångfald,
• kulturmiljöer jämte byggnader som är viktiga med tanke på landets historia eller stadens egen utveckling samt
• parkarkitektoniskt eller estetiskt betydande parker och grönområden.

2. Omfattning och enhetlighet

En nationalstadspark skall

• vara tillräckligt omfattande och ostörd som park- och grönmiljö samt
• ha en så enhetlig grönstruktur att det är möjligt att ta sig från en stadsdel till en annan genom den.

3. Ekologi och kontinuitet

Ur ekologiskt synpunkt är det viktigt att

• området har ekologiska korridorer som gör det möjligt för olika arter att röra sig och stå i växelverkan med varandra och
• området är kontinuerligt, dvs. förenas direkt utan skarp gräns med naturområden utanför staden eller den omgivande landsbygden.

4. Stadscentrering

Nationalstadsparken måste vara en del av stadsstrukturen, dvs. börja i stadskärnan eller omedelbar närhet av den.

Fem nationalstadsparker i Finland

	Rådhusparken i Björneborg. Foto: Björneborgs stad

Finlands första nationalstadspark inrättades i Tavastehus 2001. Året därpå fattades beslut om att inrätta nationalstadsparker i Heinola och Björneborg. Finlands största nationalstadspark inrättades i Hangö 2008. År 2010 Borgå fick nationalstadsparken. 

Flera städer utredar möjligheterna att inrätta en nationalstadspark. Avsikten är att nätet av stadsparker skall börja omfatta ett tiotal olika städer i alla delar av Finland.

Ytterligare upplysningar

Miljöråd Jukka-Pekka Flander, miljöministeriet, tel. 050 302 7597,
förnamn.efternamn@ymparisto.fi