Allmän klassificering enligt användbarhet
Den allmänna klassificeringen av vattnens användbarhet beskriver den genomsnittliga vattenkvaliteten i våra vatten och hur ytvattnen lämpar sig för vattenförsörjning, som fiskevatten och för rekreation. Kvalitetsklassen bestäms enligt vattendragets naturliga vattenkvalitet och följderna av människans verksamhet. Ytvattnen delas in i fem klasser: utomordentlig, god, nöjaktig, försvarlig och dålig. Vattenkvaliteten i insjöar, åar, älvar och havsområdet 2000-2003
Klassificeringen 2000–2003 täckte 82 procent av arealen för sjöar större än en kvadratkilometer, 16 procent av totallängden på åar och älvar som är bredare än två meter och nästan hela havsområdet som ligger innanför territorialvattengränsen.
På basis av vattenkvalitetsuppgifterna för åren 2000–2003 var 80 procent av den klassificerade insjöarealen och 73 procent av havsområdet till kvaliteten i utomordentligt eller gott skick. Vattenkvaliteten i älvarna och åarna var sämre än i insjöarna, eftersom bebyggelsen och jordbruket är koncentrerade längs åarna och älvarna. Vattenföringen i många av våra åar är ganska liten, vilket innebär att de är mycket känsliga för belastning.
Av den totala längden för de klassificerade åarna och älvarna hade 43 procent utomordentlig och god vattenkvalitet. Dessa å- och älvvatten ligger huvudsakligen i norra Finland. Av sjöarna klassificerades 1 240 km2 och av åarna och älvarna 7 020 km i de två lägsta klasserna.
I havsområdet framgick eutrofieringen i synnerhet i Finska viken och i Skärgårdshavet samt i Bottenviken utanför å- och älvmynningarna. Av havsområdet hörde 26 procent till klassen nöjaktig, försvarlig eller dålig. Området klassificerat som nöjaktigt i Finska viken utvidgades betydligt jämfört med klassificeringen som gjordes i mitten av 1990-talet. Huvudorsaken till eutrofieringen av Finska viken har varit den intensifierade inre belastningen på grund av havsområdets försämrade syreförhållanden och de därpå följande algblomningarna. Samtidigt har den yttre belastningen på Finska viken minskat.
Närvattnen runt stora städer och industrianläggningar förbättrades betydligt redan tack vare vattenskyddet som började effektiveras på 1990-talet. Det långsiktiga vattenskyddsarbetet, som ännu effektiverades på 1990-talet, har påverkat den gynnsamma utvecklingen. Tillståndet i vattnen har hållits på den uppnådda nivån, på vissa ställen har det t.o.m. ytterligare förbättrats, såsom exempelvis i Näsijärvi. På diffusbelastningens verkningsområden ses inga tecken på att vattentillståndet har förbättrats.
Tillståndet i vattnen påverkas vid sidan av belastning även av variationer i väderlek och vattenmängder. Under åren 2000–2003 inföll några perioder som uppenbart försämrade vattenkvaliteten. Exempelvis hösten 2002 led hela landet förutom Lappland av den värsta vattenbristen på flera årtionden. Vintern 2002–2003 blev man särskilt i södra Finland och i Österbotten varse om den mycket dåliga syresituationen och fiskdöd i små, grunda och eutrofierade insjöar. Orsaken till att ca 450 insjöar fick syreproblem var att sjöarna frös till tidigt och vattenståndet i sjöarna var lågt. Vattenbristen försämrade också tillståndet i åar och älvar som belastas av avloppsvatten och jordbruk i synnerhet i sydvästra Finland.
I dag består en stor del av avloppsvattenbelastningen från industrin och bebyggelsen av tillfälliga utsläpp som beror på olika funktionsstörningar. Exempelvis klassificeringen av vattnet utanför Villmanstrand försämrades på grund av skogsindustrins omfattande tillfälliga utsläpp i södra Saimen år 2003. Kontinuerlig insamling av vattenuppgifter
Tillståndet i vattnen kontrolleras kontinuerligt i riksomfattande och regionala uppföljningar och i den obligatoriska kontrollen av vattnen. Uppföljningen av tillståndet i å- och älvvattnen, insjö- och kustvattnen utgör stommen för det riksomfattande programmet. På ca 550 mätplatser analyseras 20 - 40 variabler flera gånger per år. I den regionala uppföljningen och den obligatoriska kontrollen finns sammanlagt tusentals mätplatser. Mätningstätheten och antalet variabler som analyseras varierar enligt det problem som skall redas ut.
Resultaten från uppföljningen och kontrollen sparas i ett riksomfattande register som upprätthålls av Finlands miljöcentral. Registret innehåller över 21 miljoner resultat sedan början 1960-talet. I klassificeringen 2000–2003 utnyttjades uppgifter från 5 370 insjö-, 3 900 å- och älv samt 1 100 havsmätplatser. Det finns totalt 2,6 miljoner resultat från dessa år. Vattenskyddet baserar sig på långsiktigt arbete
Det långsiktiga och förutseende arbetet i syfte att skydda de finska vattnen inleddes i början av 1970-talet. I målprogrammen för vattenskyddet har tydliga mål ställts upp för de viktigaste belastarna i syfte att minska belastningen. Det senaste och tredje målprogrammet för vattenskyddet sträcker sig till år 2005. År 2002 godkände Finlands regering skyddsprogrammet för Östersjön, i vilket framförs åtgärder i synnerhet för att bekämpa eutrofieringen och minska belastningen av farliga ämnen och riskerna av sjötrafiken.
Vattenskyddets framgång påvisas av att Finland klassificerades som bäst i världen i FN:s omfattande jämförelse som utfördes år 2003 under ledning av UNESCO.
Mera information
äldre forskare Sari Mitikka, Finland miljöcentral,
fornamn.efternamn@ymparisto.fi
specialforskare Heidi Vuoristo, Finlands miljöcentral,
fornamn.efternamn@ymparisto.fi
De regionala miljöcentraler
Till början av sidan
|